Ryskan kvar tills vidare i Göteborg

Det kommer att kunna gå att läsa ryska i Göteborg ett litet tag till i alla fall. Humanistiska fakultetsnämnden beslutade idag att ryska, fornkyrkoslaviska och grekiska ska utredas vidare under hösten. Italienskan läggs dock ner. Jag är naturligtvis lättad att det omeddelbara hotet mot ryskan tycks vara avvärjt. Samtidigt vet jag inte hur står framgång det är. Vad innebär de fortsatta utredningarna? Och de oroande tendenserna som låg bakom beslutsförslaget finns ju kvar.

Ett pressmeddelande från Göteborgs universitet finns här: Kurserna i italienska ställs in – grekiska, fornkyrkoslaviska och ryska utreds vidare 

Brev till Göteborgs universitet

Undervisningen i flera språk, bland annat ryska, hotas vid Göteborgs universitet, om detta kunde bland annat DN meddela igår. En mycket tråkig nyhet tycker jag. Inspirerad av min vän Venanzio som skriver mycket väl om grekiskans betydelse beslöt jag mig därför att skicka ett brev till ledningen för Göteborgs universitet och humanistiska fakulteten.

Bästa rektor, prorektor, dekanus och prodekanus!

Jag nåddes igår av nyheten att Göteborgs universitet planerar att lägga ned undervisningen i antik grekiska, fornkyrkoslaviska, italienska och ryska från och med budgetåret 2013. Det var en mycket tråkig nyhet tycker jag, inte bara som alumn från Göteborgs universitet. Att språkens ställning tycks försvagas är problem som får bredare konsekvenser, och jag skulle därför vilja skriva några rader om det av dessa språk som står mig närmast: ryskan.

Jag förstår att situationen varit bekymmersam med bland annat ekonomiskt underskott och vikande studentunderlag, och att universitet ibland ställs inför svåra prioriteringar, men jag tycker att den specialiseringstanke som kan anas i underlaget är beklaglig. I rapporten hänvisas bland annat till att andra lärosäten i landet har starkare miljöer i slaviska språk och Östeuropaforskning. Bland annat nämns Södertörns högskola, som visserligen har en forskarskola inriktad på Östersjöområdet men som så vitt jag vet inte erbjuder någon undervisning i ryska.

Jag har alltså själv min grundutbildning från Göteborgs universitet, bland annat med studier på det som då var den slaviska institutionen. Ryska var dock aldrig mitt huvudämne, utan mina studier var företrädesvis på samhällsvetenskapliga fakulteten, men mina studier i ryska har varit avgörande för att jag ska kunna bedriva den forskning som jag gör idag. Hade inte ryska erbjudits vid det lärosäte där jag bedrev mina huvudsakliga studier hade jag aldrig börjat studera språket. Det är mer än beklagligt om inte Sveriges största universitet anser sig ha möjlighet att ge undervisning i vårt största grannspråk.

I rapporten nämns också som ett problem att få studenter fortsätter bortom de grundläggande stadierna. Jag var en av dessa studenter, som sedan fördjupat mina kunskaper i ryska på annat håll, men grunden fick jag i Göteborg och utan den hade inte någon fördjupning kunnat ske. Och för att universitetet ska kunna erbjuda grundkurser behövs de högre stadierna. En språkvetenskaplig utbildning kan vara av stor glädje även för andra än framtida filologer.

Den egna kombination av ämnen som jag kunde sätta samman på Göteborgs universitet har jag haft stor glädje av. Jag hoppas innerligt att mitt gamla lärosäte, för vilket mitt hjärta ännu klappar starkt, ska fortsätta att erbjuda både den bredd och det djup som anstår ett universitet av den digniteten.

Vänliga hälsingar och varma välgångsönskningar

Johanna Dahlin

doktorand på Tema kultur och samhälle

Linköpings universitet

Studenterna vill naturligtvis inte heller bli av med sina ämnen, och de i ryska har dragit igång en namninsamling som kan besökas här och en lista som omfattar alla språken finns här. Skriv under, eller skicka ett eget brev till Göteborgs universitet!

Bomber och granater

Img_6184

En av de märkligaste upplevelserna med att lära sig ett nytt sprÃ¥k är att man dÃ¥ och dÃ¥ inser att det plötsligt finns sÃ¥dant som man inte kan översätta till sitt modersmÃ¥l. Du vet vad nÃ¥got är eller betyder, men har inte den blekaste aning om vad det heter pÃ¥ svenska. I mitt fall är det svÃ¥röversatta ofta militära termer, vilket naturligtvis hänger mer samman med att jag är sÃ¥ obevandrad pÃ¥ omrÃ¥det än nÃ¥gon inneboende rysk unikhet i just de termerna. Hade jag bara haft en rysk-svensk militär ordlista hade detta naturligtvis varit enkelt avhjälp. Jag tycker att en sÃ¥dan borde finnas, men mina lÃ¥ngvariga om än lÃ¥gintensiva efterforskningar har ännu inte gett resultat…

I dag har jag ägnat viss möda åt att försöka översätta bojepripasy. Jag vet precis vad det är – det är sådant man ska akta sig noga för när man är ute och gräver. Egentligen är det inte så svårt att översätta heller, till och med google translate talar om för dig att det heter ammunition. Men jag har bara mycket motvilligt kommit att acceptera detta, min allmänna språkkänsla tycker nämligen inte alls att bojepripasyoch ammunition är samma sak. För i mina öron leder ammunition tankarna till sådant man laddar kanske gevär och kulsprutor med och bojepripasy syftar snarare på bomber och granater. Men jag får anse mig överbevisad, av både en utvidgad bekantskapskrets och uppslagsverk. Enligt nationalencyklopedin är ammunition ”material för skadeverkan” och ”som ammunition räknas projektiler och krut till skjutvapen men även raketer, robotar, tändrör och tändmedel, sprängmedel, pansarskott, handgranater, bomber, minor, minröjningsmedel och torpeder.”

Jag skulle kunna hävda att sådana detaljer är oviktiga för de teoretiska poänger som jag vill göra i avhandlingen. Men jag är väldigt angelägen om att det ska bli rätt. Efter en mild tillrättavisning när jag råkat skriva tank (”det heter stridsvagn”) ser jag nämligen med fasa framför mig hur någon militärhistoriskt överintresserad person kommer att läsa min avhandling och med det sinne för detaljer som sådana verkar ha genast upptäcka att jag felöversatt/felanvänt ett antal militära termer och därmed avfärdar mig som en klåpare och dilettant. (Å andra sidan, det kan ju vara fler som t.ex. tolkar ammunition på det sättet som jag gjorde, kanske har allmänspråket en annan betydelse än fackspråket så att associationerna blir fel även om termen är korrekt?)

Så därför har jag listor med befälshierarkier ovanför skrivbordet, jag försöker lära mig vart de olika frontlinjerna gick och vilka trupper (är det ett acceptabelt samlingsnamn?) som egentligen stred var.  Sitter runt lägerelden och bläddrar i boken om röda arméns beväpning och försöker hänga med i M:s utläggningar om vad som skiljer (k-pisten?) PPSj från PPD och är nästan beredd att bryta mitt löfte om att aldrig mer gå till artillerimuseet eftersom några bekanta så ihärdigt rekommenderar utställningen om vapen från andra världskriget.

Jo, det var nytt för mig

Screen_shot_2011-05-23_at_10

Jag prenumererar på dagens ryska ord från Oxford Language Dictionaries. Jag började göra det för rätt länge sedan, som en daglig påminnelse om att jag bör öva på min ryska, och brukar nöjt kunna konstatera att jag redan kan dagens ord. Men då och då kommer det naturligtvis nyheter, som idag. (Och jag vill inte föreställa mig allt för ingående vad det här ordet kan tänkas innebära.)

Utrotningshotat?

Jag har precis så smått börjat följa bloggprojektet Glömda ord.

Det här är en blogg som vill värna och uppmuntra användandet av gamla ord så de inte glöms bort.

Varje dag publicerar vi ett nytt, nästan bortglömt ord och din utmaning är att använda det ordet på ett naturligt sätt under dagen.

Resultatet är hittills är dock att jag börjar känna mig som en relik själv. Dagens ”utrotningshotade” ord är hysa och gÃ¥rdagens var föga. Detta är i alla högsta grad en del av mitt aktiva ordförrÃ¥d. Kanske framförallt i sammansättningar som ”föga förvÃ¥nande” eller ”föga tilltalande”. Jag kan utan att tveka ”hysa tvivel” eller för den delen inhysa nÃ¥gon.

SÃ¥ tvärtom vad som är bloggens mening, sÃ¥ börjar jag fundera pÃ¥ om jag ska sluta använda ord som tydligen är antikverade…

S4astlivogo puti!

Här på hemmaplan har språkforskare med stor entusiasm kastat sig över sms-språk och annat där viljan att skriva korta snabba meddelanden har lett till språklig utveckling. I stort så har ju hela internetåldern fört med sig en ny typ av informell skriftlighet, det är inte direkt några officiella brev med stämpel och brevhuvuden som flyger omkring i cyberrymden, vilket innebär att det det är ett delvis nytt skriftspråk som används. I Norge har det t.ex. fått en del uppmärksamhet att många i dessa informella sammanhang skriver på dialekt, och inte på någon av de två standardmålformerna. Jag utgår från att det i Ryssland och/eller på slaviska institutioner runt om i världen riktas en intensiv uppmärksamhet mot det ryska sms-språket.

Väldigt många mobiltelefoner har inte stöd för kyrilliska bokstäver, och därför skrivs ofta sms med latinska bokstäver. Det har gjort att det uppkommit en speciell, förenklad transkriberingspraxis som för en stackars svensk som försöker lära sig ryska är sjukt förvirrande. Första gången jag fick ett sådant sms var jag tvungen att skriva tillbaka och bekänna att jag inte fattade någonting.

Ryska transkriberas olika pÃ¥ olika sprÃ¥k eftersom bokstäver inte uttals pÃ¥ samma sätt i alla sprÃ¥k. Ryska sms bygger pÃ¥ engelsk transkribering, t.ex. används oftast y där vi skulle använt j pÃ¥ svenska (”jag” blir ”ya” och inte ”ja”) och ш transkriberas sh istället för sj. Ryskan innehÃ¥ller ett stort antal bokstäver som man behöver minst tvÃ¥ bokstäver för att uttrycka med latinska, och detta försöker man i smsen undvika. Vokalerna med j-förslag tappar ofta j:et (Dostojevskij blir Dostoevsky), och vissa konsonanter ersätts med andra tecken. Lättast att genomskÃ¥da är Ð¥ (svenska ch, engelska kh) som helt enkelt skrivs med X. Till det för svenskar lite svÃ¥ruttalade Ж (svenska zj, engelska zh) använder man en stjärna: *. Mest förvirrad blev jag dock inledningsvis av att Ч (svenska tj, engelska ch)  ersätts med en fyra. Что (vad) skrivs alltsÃ¥ 4to. Det finns viss likhet mellan tecknen, det mÃ¥ste erkännas.

Det finns utrymme för individuell variation. Mjukt tecken, ь, kan utelämnas eller markeras med en appostrof. En del använder inte * för ж utan skriver helt enkelt j, vilket för en svensk faktiskt är ännu mer förvirrande eftersom vårt j inte har någonsomhelst likhet med ett tonande sche-ljud. X skrivs ibland med h istället, vilket jag antar beror på att ryssar generellt verkar tro att det är samma bokstav.

Nu är det fler och fler mobiltelefoner som man kan skriva kyrilliska bokstäver pÃ¥, sÃ¥ frÃ¥gan är om ovanstÃ¥ende ”sprÃ¥k” kommer finnas kvar framöver. Och hur ryska pÃ¥ kyrilliska kommer utvecklas i sms-sammanhang.

Ryssvärme?

När jag Ã¥tervände till Stockholm i gÃ¥r kväll möttes jag av Expressens (eller var det möjligtvis Aftonbladets) löpsedel som basunerade ut att ”ryssvärmen” var pÃ¥ väg. Detta ord, som alla sammansättningar som använder ”ryss” som förled, hade naturligtvis en magnetiskt dragningskraft pÃ¥ mig. Jag funderade i nÃ¥gra ögonblick pÃ¥ vad de menade. Den ryska gästvänligheten? De överhettade tÃ¥gkupeerna? Upptining i relationerna mellan Ryssland och USA? Jag kom dock till slutsatsen att det rörde sig om en väderprognos, för medan lÃ¥gtrycken stÃ¥r pÃ¥ kö över England kommer värmen österifrÃ¥n.

Ryssvärmen fÃ¥r mig att tänka pÃ¥ Fredrik Lindströms gamla utläggning om kvällstidningssprÃ¥ket i Jordens smartaste ord frÃ¥n 2002. Typiskt för detta är att man använder de mest hisnande sammansättningar som om de vore etablerade begrepp. Sammansättningar är inte bara platseffektivta pÃ¥ löpsedlar, det komprimerade budskapet fÃ¥r ocksÃ¥ extra slagkraft av ibland minst sagt sensationella nya ord. Ett klassiskt exempel är spritfest. ”Det förekommer ofta i artiklar om misshandel och lägenhetsbrÃ¥k, men skulle aldrig användas av vanligt folk i samtal (eller har jag fel?): ‘Vi ska ha en liten spritfest pÃ¥ onsdag…’ ” En spritfest kan mycket väl kan handla om nÃ¥got sÃ¥ prosaiskt som ”tvÃ¥ män med missbruksproblem som ställer fram ett helrör pÃ¥ bordet i köket en tisdagsförmiddag. […] Eller för att uttrycka sig pÃ¥ ren svenska: spritfest betyder att det är en in i helvete massa sprit men väldigt lite fest.”

Just att det är en stark betoning på den ena delen av sammansättningen är typiskt för kvällstidningsorden. Så hur är det med ryssvärmen egentligen? Om man får tro SMHI:s prognos för de närmsta dagarna så är det inte mycket till värme på väg, knappt 20 grader och regn är utlovat, och det verkar för övrigt vara ungefär samma väder i västra Ryssland. Är det kanske förledet ryss vi ska fästa oss vid istället? Och vad i hela friden menar de då?

Pasta på öronen

lapsjaEn av de roligare saken med att lära sig ett nytt sprÃ¥k är alla fantastiska ordsprÃ¥k och uttryck man kommer i kontakt med. I gÃ¥r blev jag pÃ¥mind om ett av de mer talande pÃ¥ ryska:  Vesjat’ lapsju na usji – att hänga pasta pÃ¥ öronen (pÃ¥ nÃ¥gon). Som man nästan kan gissa betyder det att luras, dra en rövarhistoria. Illustrationen till vänster kommer frÃ¥n en episod ur barnprogrammet Jeralasj.  Det är en program som funnits sedan sovjettiden, det första avsnittet är frÃ¥n 1974 och det har nu hunnit göras 218 utgÃ¥vor. Jeralasj bestÃ¥r korta humoristiska snuttar, ibland med en satirsisk udd och ibland fantastiskt underhÃ¥llande. Avsnittet om att hänga pasta pÃ¥ öronen är en del av utgÃ¥va 102 frÃ¥n 1994.  Den aktuella episoden är den sista i serien och börjar 6:41 in i klippet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9Vc4Y8_cE1U&hl=sv&fs=1]

Det barbariska y

Inte ser det ut som en riktig bokstav heller.

Inte ser det ut som en riktig bokstav heller.

Det är väl dags att bekänna:  även om jag kan säga h så finns det massa ryska ljud som ställer till problem.  Kluriga är t.ex. ljuden bakom de bokstäver som är längst ifrån en latinsk motsvarighet: ш–sj щ–sjtj ч-tj ж–zj ц-ts och х-ch (transkriberingen skiljer sig åt på olika språk). Att försöka få kläm på dem har i alla fall fått den effekten jag äntligen lärt mig höra skillnad på sheep och cheap. Besvärligast tycker jag nog att zj är, ordentligt tonande ska det vara vilket mina talorgan brukar vara mycket ovilliga till.

På tal om tonande är det också knepigt för en svensk att skilja ordentligt på s och z. Men trots att svenskan har det första och inte det senare, kan problemet lika väl vara att man gör z av s. (Är det det som kallas hyperkorrektion?) Och det kan bli rejält fel om man blandar ihop dem. Mina annars stela lärarinnor i St Petersburg höll på att kikna av skratt när en kursare till mig vid upprepade tillfällen berättade att hans mamma inte jobbade på detskij sad (dagis) utan i detskij zad (i en barnrumpa).

Allt det här är dock småpotatis i jämförelse med den verkliga utmaningen, ryskans y (ы). Det är inget oskyldigt vanligt y inte. Jag minns ännu den rysning av skräck som gick genom kroppen när jag såg hur min första rysklärare i Göteborg förvred ansiktet till en grimas och tog i med hela kroppen för att producera detta avgrundsläte. I en nybörjarbok jag lånade föreslogs att man skulle träna genom att sätta en penna i munnen och säga y (det fanns också en fantastisk illustration som jag önskar att jag kunde delge er). Många års studier senare kan jag fortfarande inte producera ett ordentligt ryskt y.

Jag vill dock bestämt hävda att det är inte mig det är fel på; det är fel på y. Det är faktiskt ett gräsligt läte. Och jag kan finna stöd i den ryska litteraturens. Andrej Belyj låter i sin roman Petersburg karaktären den obekante uttrycka sitt hat mot denna barbariska bokstav:

Jag avskyr faktiskt alla ord pÃ¥ ”y”, […] . Hör själv. y. Inget kultursprÃ¥k har vÃ¥rt ryska ”y”: det är sÃ¥ slött, cyniskt, sliskigt.

Garri P på Gavaji

Det sägs att fransmän inte kan säga h. ”AllÃ¥, allÃ¥, emliga armén” och sÃ¥ vidare. Glöm det, de som faktiskt inte kan säga h, det är ryssarna. (Lyssna t.ex. pÃ¥ h-uttalet i human i Tatus smithscover.) Ljudet h finns nämligen inte pÃ¥ ryska. När utländska ord ska transkriberas eller lÃ¥nas in, brukar h ersättas av bokstaven X. Det är alltsÃ¥ inte ett x utan ska till svenska transkriberas som ch (uttalet är ungefär som i choklad.) Vi fÃ¥r dÃ¥ kafékedjan Kofe chaus (Coffee house) och huvudstaden Chelsinki.

I äldre lÃ¥neord brukar h däremot ha ersatts med g. Vi har därför den unga trollkarlen Garri Potter och 1800-tals författaren/journalisten Gertsen (Herzen). Detta förklarade min rysklärare i Göteborg med det ”sydryska inflytandet” som var större förr, dÃ¥ g hade ett annat och mer h-aktigt uttal.

När jag nu haft förmÃ¥nen att fÃ¥ vistas i det ”sydryska inflytandets” vagga (dvs. Kiev) har jag gjort den omvända upptäckten. Ukrainare kan inte säga g! Bokstaven г som alltsÃ¥ är g pÃ¥ ryska, är h pÃ¥ ukrainska (men det ska tydligen finnas ett g ocksÃ¥). Men även den rysktalande befolkningen verkar lite till mans ersätta g med h. AlltsÃ¥ kan man t.ex. bli tillfrÃ¥gad om man vill ha sitt flaskvatten bez haza (utan kolsyra).  Allra festligast blir det dock i ordet много (mÃ¥nga) som helt plötsligt uttalades mnóha vilket fick mig att tänka pÃ¥ Aloha! Och Kiev i februari är väldigt lÃ¥ngt ifrÃ¥n Gavaji…