Stadens pulsåder

Det är svårt att föreställa sig St Petersburg utan metro. Det är liksom stadens pulsåder, utan den skulle ingen komma någonstans. Jag kommer aldrig att glömma mitt första möte med denna institution i januari 2005. Jag hade någon dag tidigare anlänt Ryssland för första gången. Min värdinna hade instruerat mig i hur man åkte tunnelbana. Jag gick in på stationen Ligovskij prospekt som jag då bodde bredvid, köpte min pollett, kom igenom spärrarna och fram till en rulltrappa så lång att jag knappt kunde se botten på den. Bredvid förde en annan rulltrappa upp allvarliga och mörkt klädda människor ur underjorden. Hela tiden hördes ett surrande, dunkande ljud som fick mig att tänka på Tarkovskijs Solaris. Med viss bävan klev jag på rulltrappan ned.

Jag vet inte hur många timmar jag har skumpat på de blå metrovagnarna sedan dess. Trängts och skuffats. Hur mycket tid jag tillbringat i de evighetslånga rulltrapporna. Jag har lärt mig genvägar och var man bäst ska byta, var man ska ställa sig för att vara bäst placerad för varje station. Jag har fnissat över att det allvarliga dokument som i varje vagn stipulerar metrons regelverk bland annat specificerar att man inte får åka tunnelbana barfota. På vissa linjer tycker jag mig kunna inte bara varje station utan varje krängande och dunkande. Jag har naturligtvis skrivit om metron förut, om dess vackra stationer, försäljare och ofta avstängda dörrar.

Ett terrordåd i St Petersburgs metro kryper långt långt in under skinnet på mig. När svenska nyhetsmedier för flera dagar sedan lämnat det bakom sig, kan jag inte släppa det. Det känns påträngande och overkligt på samma gång. Visst har tanken krupit sig på ibland i fullpackade tunnelbanevagnar, särskilt efter attentaten i Moskvas metro 2010 eller på Domodedovoflygplatsen 2011, att tänk om det skulle hända här. ”Du vet aldrig när det når dig” skrev en vän direkt efteråt. Jag hoppas att den där rädslan inte tar överhanden, att obehaget får tryckas tillbaka längst bak i bakhuvudet igen. Att det vi mest kommer minnas är berättelserna om hur okända skjutsade strandsatta över hela staden när metron var avstängd.

Publicerat i SPB