Köp bakelser istället!

I ryggsäcken hem från S:t Petersburg har jag fem paket susjki. Det är i mesta laget, även för en fantast som jag. Susjki är ett slags ringformade skorpor och alla vet att jag älskar dem, och att de inte finns i Sverige. I Ryssland bör man alltid ha något ”till teet”, och susjki är inte bara bland det godaste och också det mest vardagliga och banala man smaska på när man dricker te. Det är förmodligen bakverkets enkelhet som gör att mina vänner och bekanta tycker att min förtjusning i det är ganska lustig, och eftersom ett paket inte kostar många kronor är det ju en utmärkt skämtsam present. I Ingrijas läger, där tedrickandet ofta sker på behörigt avstånd från tilltuggets placering, brukar jag ta en rejäl näve och trä dem på fingrarna. Det är tydligen omåttligt festligt. Häromveckan hann jag knappt komma dit innan någon satte en påse susjki i händerna på mig.

En gång besökte Danja och jag ett bageri i Novaja Ladoga. Det var i november, på den nyinstiftade helgen Folkets enhetsdag. Masja skulle av någon anledning jobba istället för att följa med. Vi åkte först till Staraja Ladoga. Vikingastaden där min kollega Marit varit på utgrävningar. Danja köpte en plansch till mig som jag fortfarande har på kontoret. Jag lärde mig ord som kurgan (gravhög) och senokos (höskörd). På vägen hem köpte vi rökt sik, för det ska man göra när man är i de här trakterna. Men det verkligt minnesvärda var alltså bageriet i närbelägna Novaja Ladoga. Vädret var novembrigt, fuktigt och kallt. Danja hade med en stor termos te. Men vi hade inte med oss något till. Bageriet kom till vår räddning. Och efter att ha smakat deras utsökta susjki var jag tvungen att springa tillbaka och köpa på mig ett lager. Det är ju inte var dag man har vägarna förbi Novaja Ladoga. Jag tog i så pass rejält att damen i kassan undrade ”Fröken, vad ska ni med så mycket susjki till? Köp lite bakelser istälet!”