Mudgee

Det slutar regna några mil innan Mudgee och jag kan till och med se en reva blå himmel. Det har vräkt ner i flera dagar, min kollegas förutsägelser om att det skulle ”bucket down” visade sig stämma. Det har stundtals varit som att få en hink vatten över sig. Genomblöt på några sekunder om man fastnar i störtskurarna. Cricketmatchen mellan Australien och Västindien på Sydney Cricket Ground har inte fått många bollar spelade under sina tre första dagar. Det är inte bara i England engelska sporter kan regna bort alltså.

När jag kör över bergen forsar vattnet över vägen. Jag närmast kryper ner för de branta serpentinvägarna mot Lithgow. Det här är ändå ingenting mot översvämningarna i andra delar av NSW. Termometern visar 13 grader. Det är lite svensk sommar över det hela. En väldigt blöt svensk sommar. Det är en lättnad att se solen i Mudgee, och ännu större lättnad att jag ska övernatta här. Vänstertrafik och ösregn innebär en trött förare.

Detta är mitt fjärde besök i Mudgee, en ganska osannolik liten stad att besöka för fjärde gången. Mudgee har två huvudindustrier: gruvor och vin. Det bäddar för en mix av arbetarklass och överklass, om man vill se det så. Mudgee ligger hänförande vackert inbäddat bland trädklädda kullar och berg. Stadens centrum har en rondell med likadan minnesmärkesklockstapel som i Coonabarabran. På Kelly’s Irish Pub hänger gruvarbetarna, andra delar av staden och omgivningarna har en mer förfinad framtoning. För en stad på knappt tiotusen invånare finns det ett försvarligt utbud av restauranger och butiker. Vingården Tinja kan få vem som helst att börja fundera på livet som vinbonde i Mudgeetrakten.

Jag bor på Soldiers motel, ett stenkast från den lokala RSL-föreningen. Beställer en 5-dollar pizza och önskar jag kunde beskriva karaktärerna som jobbar på och frekventerar pizzerian i Mudgee: den finniga tonåringen som absolut inte klarar att bokstavera J o h a n n a (till skillnad från i Ryssland är det varken ett konstigt eller ens ovanligt namn här), familjen med barn i vita judokläder. Äter den, visar det sig, mycket prisvärda 5-dollarpizzan på motellrummets uteplats och ser solen gå ner över bergen och RSL, eller ja mest ser jag parkeringen men genom den stora blå Subarun skymtar jag gyllene moln och trädklädda berg. Fjärde gången i Mudgee. Det blir kanske ett besök till på vägen hem.

Mudgee

Klockstapeln i Mudgee en soligare kväll i november