Jul i Parramatta Park

På juldagen har vi bestämt oss för att äntligen prova de där grillarna som ser ut som soptunnor och som tycks finnas i var park med självaktning, så också i Parramatta Park. Det kändes som en bra australiensisk sak att göra för att fira jul, fast inte för att det är så australiensarna firar jul. De är hemma, hos sig själva eller någon släkting, och äter kalkon och Christmas Pudding. Fast bedyrar våra bekanta, julmaten håller på att förändras, ut med den tunga engelska maten, in med sallader, skaldjur och pudding i glasstappning. Men sommarhetta eller ej, så verkar en sak bestå: de pyntar med plastgranar, renar och konstsnö.

Det är närmast öde på Parramattas gator. Julen är en privat och inåtriktad högtid. Det är lugnt, men långt ifrån öde, i Parrmatta park. Då och då kommer någon som cyklar eller springer eller bara promenerar i parken. Det är en stor park, och den har en huvudslinga som man kan gå, cykla eller köra bil runt. I parken finns några av Parramattas, och följaktligen även Australiens, äldsta hus. Parken är en del av världsarvet Australian Convict Sites, något de skyltar förvånansvärt lite med.

Nästan ingen av dem som är i parken denna dag ser ut att vara ”anglo”, australiensare med rötter i England. Parramatta har en högst mångkulturell befolkning. Stadsdelen Harris Park är snarast ett ”Little India” där de indiska resturangerna och saributikerna ligger på rad, och det finns ett ”mini-Chinatown” vid stationen. Vilken dag som helst ser merparten av dem som går på och av tåget på stationen i Parramatta ut att komma från länder som ligger nästan lika långt i från England som Australien, men det blir än mer tydligt en dag som denna.

Vi slår oss ned i den stora paviljongen nära parkens huvudentré. Medan vi försöker lista ut om och hur grillarna fungerar fylls paviljongen av vad som tycks vara en stor familjefest. De kommer med kylväskor, grytor och korgar. Fotbollar och leksaker. Flera av kvinnorna har slöjor med sirliga broderier, andra går utan. Två av smågrabbarna har Dortmundtröjor på sig, fin fotbollsklubb javisst, men inte direkt med en souvenirförsäjning i klass med Barca eller Man United (vars tryck pryder en av bollarna de spelar med). Vi börjar spekulera i om andra delar av släkten kanske hamnat i Tyskland? De har nog bokat paviljongen inser vi när vi med maten redan på grillen får syn på en skylt där det står ”reserved”. Men de tycks inte ha något emot att dela utrymmet med oss, eller med gänget ostasiatiska hipsters som dyker upp lite senare.

E sover som en stock i vagnen. Han missar hela vår julgrillning. Bakom oss lassar familjefesten upp den ena läckerheten efter det andra på stora fat. Vår lunch känns högst blygsam i jämförelse. Är det så här traditioner föds? För även om man inte firar jul kan man ju passa på att ha fest om alla ändå är lediga?

Sen lämnar vi parken för att åka hem till en av mina kollegor på Western Sydney University. Vi ska beundra deras plastgran och äta Christmas Pudding.