På skördefest i Breeza

I början av november var vi på Harvest Festival i Breeza. Det kan tyckas en smula märkligt med en skördefest på våren, men på Liverpool Plains några timmar nordväst om Sydney kan man få två skördar om året. Spannmål är den stora vintergrödan och överallt var fälten guldgula med mogen säd.

2015_11_07_0410breeza_IT

En frisk bris har berövat Breeza på sitt B. Foto: David Torell www.vanpeltfoto.com

Så värst mycket skörd var det nu inte över den här festivalen, trots att den hölls på en gigantisk bondgård. Istället var det snarare ett stort protestmöte mot en planerad kolgruva  som det kinesiska företaget Shenua vill öppna i närområdet. Gruvplanerna är långt gångna, men det återstår några saker innan de kan få det slutgiltiga tillståndet.

Jorden pÃ¥ Liverpool plains är bördig. GÃ¥rdarna är enorma, och bönderna här lever gott. De har varit en grupp med goda kontakter in i maktens korridorer, men i det här fallet har det tysta lobbyarbetet inte gett nÃ¥got resultat och bönderna har istället sträckt ut händerna till en brokig blanding av ”greenies, hippies and aboriginies” som en person uttryckte det. Festivalen här i Breeza är första gÃ¥ngen grupperna samlas i det här omrÃ¥det. Kampanjen använder slagord som ”Wrong mine wrong place” och min favorit ”the future is all about dining, not mining” (bör uttas med bred austaliensisk accent för bäst effekt).

Under festivalen hölls en stor mängd workshops där besökarna kunde få lära sig mer om gruvplanerna, om vilka risker det skulle innebära för vattnet, om hur gruvan påverkar den lokala aboriginska gamilaraaykulturen. Man kunde också få åka på guidad tur på farmen, och på koalasafari. (Koala, check!) Dessutom hölls panelsamtal med inbjudna politiker, bondeförbundets ordförande och företrädare för en aboriginsk organisation. Det kan nog knappast kallas debatt, för alla var rörande överrens om att om kolgruvor tyckte de icke. Programmet var alltså lärorikt, men inte så värst festligt kanske.

Den som vill kan se mig flimra förbi i ABC:s inslag från tillställningen.

Det intressantaste med den här proteströrelsen, tycker jag, är att den för samman bönder och urbefolkning, två grupper som det traditionellt varit mycket motsättningar mellan. Det finns de aboriginer som misstror bönderna så till den grad att de hellre lierar sig med gruvföretagen, berättar en av mina informanter. Bönderna har ju lagt beslag på marken och ofta stängt ute aboriginerna från sina heliga platser och traditionella försörjningsmöjligheter. Men under festivalen pratar den ena bondeföreträdaren efter den andra om betydelsen av den aboriginska kulturen och om vikten av att bevara deras heliga platser. Det återstår naturligtvis att se hur bestående den här föreningen mot en gemensamt fiende är, men ett närmande mellan de här grupperna skulle kunna betyda mycket för den australiensiska landsbygden.