Anteckningar från en annan värld

I våras ombads jag recensera Sigrid Rausings Anteckningar från en Kolchos åt tidskriften Respons. Jag vågar nog utnämna den till 2014 års läsupplevelse. (Det ska väl erkännas att det är en utmärkelse i inte så hård konkurrens, eftersom antalet böcker jag lyckades läsa ut 2014 kan räknas på ena handens fingrar.)

Boken (med den engelska orginaltiteln Everything is Wonderful) skildrar det fältarbete som Rausing gjorde som doktorand i socialantropologi. Under ett år i början på 1990-talet levde hon på en nyligen avvecklad kolchos i västra Estland. Jag skulle vilja kalla den en fältarbetsmemoar, ett exempel på den ganska rika fältarbetsreflekterande litteratur som vuxit upp i socialantropologins utkanter. Det är en skildring av vad ett fältarbete gör med forskaren, och den överväldigande upplevelse fältarbetet kan vara, där små ögonblick som kanske inte är relevanta för avhandlingens tematik ändå etsar sig fast.

Hennes forskning handlade om minne och det förflutna, och 20 år senare minns hon nu tillbaka. De här dubbla lagren av minne gjorde att jag tyckte att boken skulle passa att använda på en kurs om just minne som jag håller i på Linköpings universitet. Det gjorde också att jag fick testat det påstående jag avslutade recensionen med, att boken kunde läsas med behållning även av den som aldrig gjort ett antropologiskt fältarbete.

Att döma av studenternas reaktioner när vi diskuterade boken häromdagen, så hade jag rätt. De var fascinerade av hennes skildring av en värld som är både så nära och så fjärran. Och flera hade fastnat för samma passage som jag lyfte fram i ett längre citat i min recension:

När jag satt där i bastun tänkte jag pÃ¥ vad jag hade lärt mig, och olika former av kunskap – konkret kunskap, som att mjölka en ko, eller hur man färgar ägg med lökskal, empirisk kunskap som lukten av björklöv i bastun, kryddig och stark. Jag tänkte pÃ¥ innebörden bakom orden om fattigdom: vedspisar, smala järnsängar, gamla kläder, sÃ¥r runt barnens munnar, plÃ¥thinkar med vatten… Orden har sÃ¥ stor innebörd om man har sett och levt med verkligheten de beskriver, och de är sÃ¥ tomma om man inte har gjort det. Och nu, tjugo Ã¥r senare, börjar innebörden rinna ut ur orden. Jag hÃ¥ller pÃ¥ att glömma. (s 173)

Anteckningar från en kolchos finns på ett bibliotek nära dig. Läs den.

Respons publicerar sin recensioner på nätet med ett halvårs fördröjning. Jag får återkomma med en länk till den texten när den finns tillgänglig.

Nytt år, nya ambitioner

Så har det blivit 2015, och för det här året har jag om inte ett löfte så en föresats. Jag ska börja skriva här igen. Minst en gång i veckan. Det kommer inte bara att bli Ryssland, för det är tyvärr alldeles för lite Ryssland i mitt liv just nu, utan mestadels kommer det nog att handla om tillvaron som diversearbetare i den östgötska kulturforskningsbranschen. Tillsvidare, men den tillvaron varar förhoppningsvis inte för evigt.