För freden

En sommarkväll i Gajtolovo* för några år sedan bestämmer sig M för att visa sin åttaårige son som är med i skogen över helgen vad det är vi håller på med egentligen. Han går bort till ”hittegodset” och plockar fram soldaten han och jag grävde fram på förmiddagen. Han visar benen. Så säger han att det här är benen från en soldat som dog för dig, och för mig och så tittar han på mig och säger ja kanske inte för Johanna… vi skrattar lite och M försöker förklara konceptet medborgare i annat land. Den vanligtvis spralliga sonen är stilla och allvarlig, han är trött efter två dagar av lite sömn, lite mat och nya intryck. M fortsätter med att berätta för sonen om sin ded som dog i kriget. Han som är begraven i Mauluksa någon mil härifrån. Säger att han dog för dig och för mig, för att jag skulle kunna födas. För att du skulle kunna födas.

När lyssnar på M kan jag inte låta bli att fundera vem som egentligen tjänade på hans farfars uppoffringar under kriget och vem som står i tacksamhetsskuld till vem.  Visserligen hade säkerligen både han och vår nyligen upphittade namnlöse sina familjer och landsmän i tankarna snarare än medborgare i andra länder, och på så sätt har M alldeles rätt. Men med tanke på hur historien utvecklat sig sedan dess, tillhör jag dem som mer entydigt tjänat på de sovjetiska soldaternas offer. Mina far- och morföräldrar föddes 1918–1921, det är årtal som ofta upprepar sig på gravstenarna på krigsminnesmärkena. Jag är så oändligt tacksam att de inte behövde gå igenom det som deras generationskamrater i Leningrad gjorde.

Sedan 2005 har den 9 maj varit en speciell dag för mig, och det finns nog ingen dag på året som jag längtar mer till Ryssland. Även om dagen för mig huvudsakligen varit ett studieobjekt, har den blivit mer än så. Så också ett år som detta då jag betraktar högtiden lite mer på avstånd och det inte finns så mycket feststämning runt omkring att ryckas med av.

Så idag tänker jag lite extra på dem. På M och hans son, på Baba Olja naturligtvis, på alla medaljbehängda veteraner som får röda nejlikor av festglada främlingar, och inte minst på alla de namnlösa soldater som ligger kvar på slagfälten.

Minnesmärket i Ligovo

*För den som vill ha bakgrunden till Gajtolovo (som ligger några mil öster om St Petersburg) och kvarlevor finns den under fliken saknade soldater.