Nya tider

Nä, det har inte skrivits så mycket här på sistone. Det vill säga de sista åren. Kanske skulle jag bara ge upp och inse att bloggandets tid är förbi, fast ändå hoppas jag på något sätt. Att tiden, lusten och inspirationen ska komma tillbaka någon gång.

En förklaring till den glesa inläggstakten det senaste året är att det har varit dåligt med resor till Ryssland. Bara två små turer under hela 2013. Och livet som diversearbetare i den östgötska universitetsbranschen har inte bjudit på så mycket spännande att dela med sig av. I synnerhet inte när det kombineras med ohälsa, och en av alla otrevliga aspekter på att må dåligt är att man inte orkar bry sig om något annat än sig själv.

Och så händer det saker som gör att livet inte längre är sig likt. Plötsligt finns det ett spädbarn att ta hänsyn till, och det, vill jag lova, är också ett recept på att inte orka bry sig om något utanför sig själv eller det allra närmaste. Tillvaron är märklig: på ett sätt händer ingenting samtidigt som dagarna bara rusar i väg och det som hände i går kan snabbt kännas som flera månader sig.

Och när jag är mitt uppe i det är Ryssland i mediefokus hela tiden tycks det. Nyhetsförmedlingen flimrar förbi och jag försöker ta in utvecklingen via bektanta ukrainakännares uppdateringar och delningar och muttrar över att Putin ger alla russofober vatten på sina kvarnar.