Ett sidoprojekt börjar ta form

I slutet av 2009 var jag på en utbytesvistelse på University of Western Sydney. Under en presentation av mitt avhandlingsarbete där sa en av de närvarande forskarna att hon tyckte att det vore utmärkt dokumentärfilmsmaterial. Flera på den institutionen, precis som på min institution hemma, jobbade med konstnärliga gestaltningsprojekt och inte bara traditionell forskning. Jag har alltid tyckt om att fotografera, men hade aldrig haft en tanke på att jobba med film. Men tanken väcktes där och då, och när jag kom hem lånade jag en handbok om etnografisk film och funderade vidare. Våren 2010 sökte – och fick! – jag ett stipendium för att göra film om sökandet efter saknade soldater i Ryssland.

Det var dock inte förrän ett drygt Ã¥r senare som arbetet verkligen tog fart när jag började gÃ¥ kursen ”Working with the real” om dokumentärfilmsskapande som en av mina kollegor hÃ¥ller i. Bland de trevliga människor jag lärde känna genom den fanns Elin Bennett, som blev intresserad av att vara med och jobba med mitt projekt. Eftersom Elin hade betydligt mer filmerfarenhet än undertecknad, gjorde det att projektet plötsligt kändes genomförbart.

Det är alltså två år sedan. Vi har under den tiden filmat och klippt och funderat och skrivit och det är mycket arbete kvar. Vi får trösta oss med att dokumentärfilmer tar tid för fler än oss. Men häromdagen testvisades en nästan färdig 15-minutersfilm för publik inom ramen för Eastwoodpremiären i största salongen på Cnema i Norrköping. Att se det du gjort i en riktig biosalong på det sättet fick det att kännas mer verkligt och påtagligt. Det finns i alla fall någonting nu.

Elin filmar

Filmen bygger på material filmat under vårens minnesvakt på Sinjavinohöjderna i april-maj 2012. Vi hoppas bland annat kunna använda den för att söka pengar för att utvidga projektet till en långfilm.