Luther och jag

Till universitetets märkligare ritualer hör sedvänjan att bokstavligt spika en färdig avhandling. För att underlätta processen bör du därför beställa ett antal ex med förborrade hÃ¥l frÃ¥n tryckeriet. Innan spikandet ska du boka tid hos fakultetens dekanus som förhör sig om avhandlingens innehÃ¥ll. I mitt fall pÃ¥gick (den ganska godmodiga) utfrÃ¥gningen i en halvtimme innan han skrev ”MÃ¥ spikas!” pÃ¥ mina medhavda förborrade avhandlingar.

Detta, förklarade han, var en del av traditionen för att säkerställa att avhandlingen inte innehöll hädelser mot gud, kung eller fosterland. (Huruvida han verkligen kan garantera detta är väl mer osäkert.) Vad spikningssedvänjan riktigt har för anor vågar jag inte slå fast – men referenser till Luther och de 95 teser han han ska ha spikat upp på slottskyrkan i Wittenberg 1517 är vanligt förekommande.

Oavsett ursprung är spikningen det officiella offentliggörandet av avhandlingen, vilket ska ske senast tre veckor före disputationen – som också den alltid är offentlig. För den som inte vill gå till Origo på Campus Valla eller Universitetsbiblioteket på Campus Norrköping för att bläddra i boken går det också bra att ta del av texten här: http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:563665

Det hör också till att man ska fira spikningen med att bjuda sin kollegor på tårta. Något som jag, med djupa rötter i den småländska fikatraditionen, har lättare att förstå mig på.

Bilderna är från spikningen i Norrköping. Foto David Torell.