I Bajkonurs skugga

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=_-90Pfde1rM?wmode=transparent]

Jag såg en väldigt dålig film igår. Det värsta med den är att den hade kunnat vara så bra. Upplägget var nämligen briljant: om människor i rymdbasen Bajkonurs skugga. Baikonur (2011) är en tysk/rysk/kazakstansk samproduktion regisserad av Viet Hemler. Uppebarligen har de haft en hel del resurser till sitt förfogande samt tillstånd att spela in på Bajkonur. Det är en fantastiskt vacker film; tyvärr brister nästan allt annat.

Bajkonur är, i alla fall enligt ryska wikipedia, världens första och största kosmodrom som började byggas 1955. Den ligger mitt ute i ingenstans, på steppen i Kazakstan och arenderas sedan Sovjetunionens fall av Ryssland. Bajkonur är också en stad, byggd helt för att bistå rymdbasen. Och det är i bilderna från staden, steppen och byarna som filmen har sin styrka. För även mitt ute i ingenstans är ju faktiskt någonstans.

Öppningsscenen är briljant: parallelt med uppskjutningen av tre kosmonauter till ISS får vi följa en kille som sitter framför en radioutrustning i en jurta och lyssnar på rapporter från rymdbasen och med hjälp av dessa gör beräkningar. När raketen lämnar jorden för rymden drar sedan hela byn i väg med hästar och traktor för att lägga beslag på de avlossade bränsletankarna. Metall är värdefullt.

Sedan spårar det ur. Genom att försöka göra det till en mycket märkligt romantisk komedi blir filmen först väldigt väldigt konstigt och sedan helt bedrövligt dålig. Men åh, vilken film det hade kunnat vara!

Ryskan kvar tills vidare i Göteborg

Det kommer att kunna gå att läsa ryska i Göteborg ett litet tag till i alla fall. Humanistiska fakultetsnämnden beslutade idag att ryska, fornkyrkoslaviska och grekiska ska utredas vidare under hösten. Italienskan läggs dock ner. Jag är naturligtvis lättad att det omeddelbara hotet mot ryskan tycks vara avvärjt. Samtidigt vet jag inte hur står framgång det är. Vad innebär de fortsatta utredningarna? Och de oroande tendenserna som låg bakom beslutsförslaget finns ju kvar.

Ett pressmeddelande från Göteborgs universitet finns här: Kurserna i italienska ställs in – grekiska, fornkyrkoslaviska och ryska utreds vidare 

Brev till Göteborgs universitet

Undervisningen i flera språk, bland annat ryska, hotas vid Göteborgs universitet, om detta kunde bland annat DN meddela igår. En mycket tråkig nyhet tycker jag. Inspirerad av min vän Venanzio som skriver mycket väl om grekiskans betydelse beslöt jag mig därför att skicka ett brev till ledningen för Göteborgs universitet och humanistiska fakulteten.

Bästa rektor, prorektor, dekanus och prodekanus!

Jag nåddes igår av nyheten att Göteborgs universitet planerar att lägga ned undervisningen i antik grekiska, fornkyrkoslaviska, italienska och ryska från och med budgetåret 2013. Det var en mycket tråkig nyhet tycker jag, inte bara som alumn från Göteborgs universitet. Att språkens ställning tycks försvagas är problem som får bredare konsekvenser, och jag skulle därför vilja skriva några rader om det av dessa språk som står mig närmast: ryskan.

Jag förstår att situationen varit bekymmersam med bland annat ekonomiskt underskott och vikande studentunderlag, och att universitet ibland ställs inför svåra prioriteringar, men jag tycker att den specialiseringstanke som kan anas i underlaget är beklaglig. I rapporten hänvisas bland annat till att andra lärosäten i landet har starkare miljöer i slaviska språk och Östeuropaforskning. Bland annat nämns Södertörns högskola, som visserligen har en forskarskola inriktad på Östersjöområdet men som så vitt jag vet inte erbjuder någon undervisning i ryska.

Jag har alltså själv min grundutbildning från Göteborgs universitet, bland annat med studier på det som då var den slaviska institutionen. Ryska var dock aldrig mitt huvudämne, utan mina studier var företrädesvis på samhällsvetenskapliga fakulteten, men mina studier i ryska har varit avgörande för att jag ska kunna bedriva den forskning som jag gör idag. Hade inte ryska erbjudits vid det lärosäte där jag bedrev mina huvudsakliga studier hade jag aldrig börjat studera språket. Det är mer än beklagligt om inte Sveriges största universitet anser sig ha möjlighet att ge undervisning i vårt största grannspråk.

I rapporten nämns också som ett problem att få studenter fortsätter bortom de grundläggande stadierna. Jag var en av dessa studenter, som sedan fördjupat mina kunskaper i ryska på annat håll, men grunden fick jag i Göteborg och utan den hade inte någon fördjupning kunnat ske. Och för att universitetet ska kunna erbjuda grundkurser behövs de högre stadierna. En språkvetenskaplig utbildning kan vara av stor glädje även för andra än framtida filologer.

Den egna kombination av ämnen som jag kunde sätta samman på Göteborgs universitet har jag haft stor glädje av. Jag hoppas innerligt att mitt gamla lärosäte, för vilket mitt hjärta ännu klappar starkt, ska fortsätta att erbjuda både den bredd och det djup som anstår ett universitet av den digniteten.

Vänliga hälsingar och varma välgångsönskningar

Johanna Dahlin

doktorand på Tema kultur och samhälle

Linköpings universitet

Studenterna vill naturligtvis inte heller bli av med sina ämnen, och de i ryska har dragit igång en namninsamling som kan besökas här och en lista som omfattar alla språken finns här. Skriv under, eller skicka ett eget brev till Göteborgs universitet!

Vidtas verkliga åtgärder?

Ryssland vidtar åtgärder mot rasism rapporterar DN idag efter att de ryska supportrarna skämt ut sig efter matchen mot Tjeckien i fredags. Låt oss hoppas att det stämmer, men rasismen bland ryska fotbollsupportrar är inget nytt problem, och tidigare har fotbollsförbundet vara rätt flata i den frågan. Jag har skrivit om det tidigare, och många minns kanske de av Spartak Moskvasupportrar ledda upploppen i december 2010. Även mitt favoritlag Zenit har problem med högerextrema klickar bland supportrarna.

Desto mer glädjande är naturligtvis hur Zenitspelarna och hela Rysslands lag skötte sig på plan. Hoppas det fortsätter så, och att Sverige kan göra något liknande ikväll.

 

Mer på temat

The Guardian: Moscow riots expose racism at the heart of Russian football

Fria tidningen: Utländska spelare lämnar Ryssland på grund av rasistiska trakasserier

 

Det blir ingen tredje bild

Media_httpkpruf4image_awhxh
via kp.ru

En riktigt fin diptyk från Komsomolskaja pravda (av alla källor). Fotografen Pavel Krivtsov fotograferade 1982 Anna Tjekrygina, Vera Safronova och Nina Muravetskaja framför ett fotografi av dem från Prag 1945: kriget var just över och de skulle äntligen få åka hem. Nästan tjugo år senare, 2001, gjorde han en uppföljning, då var de inte längre tre. Artikelförfattaren berättar att han ringde upp Krivtsov och föreslog att de skulle göra ytterligare en uppföljning. Fotografen avböjde dock, det räckte med de två bilderna tyckte han. Och det är inte heller möjligt att fortsätta serien: 2012 finns ingen av dem längre kvar i livet.