Ingrija i kulturradion!

För någon månad sedan fick jag ett mail från Gunnar Bolin på kulturradion som skulle på reportageresa till St Petersburg för att bland annat göra program om synen på det förflutna i Ryssland, och han undrade om jag hade några kontaktuppgifter till forskare som sysslar med detta. Jag gav honom bland annat telefonnumret till Jevgenij Vasiljevitj som är ledare för Ingrija och sedan har jag inte hört ett ljud.

Med sÃ¥ idag berättade en kollega att hon hört ett program i kulturradion om St Petersburg där det bland annat var nÃ¥got som lät väldigt likt det jag höll pÃ¥ med. Och mycket riktigt, i lördags sände kosmo ett program om kulturstaden St Petersburg. Och visst är det en intervju med Jevgenij Vasiljevitj Ilin (betoningen är förresten pÃ¥ andra stavelsen av efternamnet, inte pÃ¥ första…), det inslaget är ca 30 minuter in i programmet. Men lyssna för all del frÃ¥n början för även i övrigt finns det en del intressant, tex om skeppsvarvet Nya Holland som ska bli kulturcentrum, om byggnadsprojekt och arkitektur generellt i staden, och ett litet inslag frÃ¥n Zenits match mot Benfica i championsleague-Ã¥ttondelen (de vann med 3-2 i femton minusgrader, vi väntar med spänning pÃ¥ returen).

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3980&grupp=13018&artikel=4981765

Publicerat i SPB

Är rysk sushi som svensk pizza?

Skrmavbild_2012-02-02_kl

Rysk mat är ju ett fascinerande kapitel, och förutom traditionella läckerheter som dill och kål så har ryssarna på senare år tagit en del nymodigheter till sina hjärtan. Som sushi. Du kan inte gå långt i St Petersburg utan att stöta på en sushi-bar. Ofta håller maten som serveras god kvalité, men det är kanske inte något för ortodoxa sushi-kännare. Nej, istället har sushin utvecklats till något mycket ryskt. Vad sägs till exempel om ungsbakade rullar med ostsås?

Jag kommer aldrig glömma några engelska gästers hysteriska fnitter över en svensk pizzameny. Ägg, bernaisesås, en hel kebab?! Rätt långt från en klassisk napolitansk margarita som vi säger så. Lite så känner jag mig när jag bläddrar i menyn på kedjan Tokyo City vars inrättning på Prospekt Statjek mina vänner M&D tar med oss till innan återresan till Sverige. Det har blivit en tradition, inte minst för att denna kedja på vardagarna har ett erbjudande om att för varje rätt man beställer får man en likadan till gratis.

Illustrationen på den ostbakade sushin kommer från deras meny, och hela kedjans ganska typiska utbud av mer eller mindre traditionella sushirullar kan beskådas här. Och jo då, om någon undrar så går det utmärkt att smyga in lite dill även i sushi.

Mer än jag visste själv…

8abfae651bd3b890ae9eef29eba49b87.mp4 Watch on Posterous

I går morse skymtade min kompanjon Elin och jag förbi på rysk tv. Det var på lokalkanalen TV 100, där siffran hundra syftar på antalet tittare som någon lite elakt skämtade. Nåväl, det är ju alltid fascinerande att förekomma i nyhetsrapporteringen, och ännu mer fascinerande är att de här journalisterna tycks ha övernaturliga krafter: de kan nämligen berätta vad vi tycker utan att ha pratat med oss!

För den som inte förstår ryska kommer här en liten redogörelse:

Allting är filmat på minnesmärket på Sinjavinohöjderna, tv-teamet var inte med på själva skidturen. De börjar med att berätta att sökförbandet Ingrija har genomfört sin traditionella skidtur längs Volchovfronten, och att det tog många timmar eftersom de stannade vid tolv minnesmärken på vägen för att lägga ner blommor och diskutera handlingsplan för framtiden.

Sedan intervjuas Jevgenij Ilin, som presenteras som föreståndare för centret för studier av krigshistoria, och säger att de till sommaren ska jobba vid minnesmärkena, måla, städa upp så att de är mer eller mindre i ordning.

Sen skymtar alltså vi förbi, speakern säger att i turen deltog även två svenskor och en engelska, och att de utländska gästerna förvånades över tillståndet för minnesmärken i Ryssland inte minst eftersom den tyska kyrkogåren i Sologubovka [klipp dit] är så fin och prydlig (!!!) med stenar som ordentligt listar de stupade.

Klipp tillbaka till Jevgenij Ilin, som säger att alla deras utländska gäster har blivit närmst chockade (men han säger inte över vad) och sedan klipper de till Katerina Bass som citerar devisen ”Kriget är inte över förrän den sista soldaten är begraven” och  säger att hon tycker att det Ingrija gör är mycket viktigt. Speakern pratar lite om henne, att hon är författare och intresserad av alla namn och fotografier pÃ¥ minnesmärkena, samt det ryska fältköket som vi sedan ocksÃ¥ fÃ¥r se pÃ¥ bild.

Vi får se lite bilder från middagsrasten och utsikten från Sinjavinohöjderna där speakern också pratar om att de valt Volchovfronten för sin tur eftersom den är mindre känd än Leningradfronten men var viktigare för att staden inte skulle falla i tyskarnas händer.

Sedan intervjuas Aleksandr Novoksjonov, en av Ingrijas medlemmar, som berättar att hans mors morbror är saknad i strid här och att han fått i uppdrag av släktingarna att försöka hitta honom.

Tillsist har vi en slutkläm i form av ett moraliserande omdöme som är ganska typiskt för rysk journalistik. Utlänningarna förvÃ¥nades över de mÃ¥nga minnesmärkena, de stora territoriet och den hÃ¥rda ryska vintern säger speakern. Men sÃ¥ riktar hon sig till de allierades barn [dvs oss, tydligen räknas svenskarna till denna kategori…], och säger att om deras farfäder tidigare hade kommit till Sovjetunionens undsättning och inte väntat till 1944 sÃ¥ hade de inte behövt förvÃ¥nas sÃ¥ mycket och vi hade kunnat sörja mindre.

Publicerat i SPB