Att förstÃ¥ Ryssland…

På julaftonskvällen hör jag plötsligt en bekant röst på radio. "Men det är ju min kompis!" säger jag förvånat till mamma. Var hon med på demonstrationen i Moskva? Den som skedde där längst ut i periferin av mitt medvetande. Jo, jag hade kikat på lite rapporter,  men det var ju ändå julafton, det var liksom mer prioritet på att försöka umgås med mormor och morfar och andra sånna där julsaker.

Ni har väl märkt det pÃ¥ tystnaden här, men den senaste mÃ¥nadens händelser i Ryssland har liksom gÃ¥tt förbi mig lite pÃ¥ sidan. Jag har naturligtvis noterat dem, läst en hel del som skrivits, funderat en del för mig själv men mest har de svepts bort i en flodvÃ¥g av annat. Av mÃ¥sten – delvis Rysslandsrelaterade – som krävt alldeles för mycket energi och koncentration. Det har alltsÃ¥ varit en märklig december för en Rysslandsintresserad. Jag engagerade mig aldrig särskilt i parlamentsvalet, hade väl blivit sÃ¥ smittad av den uppgivna cynism som präglar nästan alla ryssar jag känner. Eller ska jag säga präglade? För plötsligt är det politiska statusuppdateringar om jag loggar in pÃ¥ vkontakte, sÃ¥dana som jag aldrig tidigare hört bry sig om sÃ¥nt diskuterar nu engagerat landets framtid och massdemonstrationer… Nej inte trodde jag vi skulle fÃ¥ se massdemonstrationer om det som förut bara var föremÃ¥l för cyniska skämt.

Och medan jag inte ens har hunnit samla mig, har många kommenterat det här mycket bättre än jag någonsin kommer att göra: Rysk mosaik har svämmat över av valrelaterade inlägg, och mina gamla NUPI-bekanta har såklart något att säga om saken, precis som Sean's Russia Blog.