FÃ¥gelfabriken i Sinjavino

Img_8931

Det är knappt den syns i snön, ”fÃ¥gelfabriken Nord”, men det som nästan inte var nÃ¥gonting när jag första gÃ¥ngen traskade frÃ¥n hÃ¥llplatsen 8:e kilometern till minnesplatsen pÃ¥ Sinjavinohöjderna för ungefär 1,5 Ã¥r sedan har blivit till ett helt litet industrikomplex. ”De kommer att ta över hela Sinjavino” säger Jevgenij Vasiljevitj med en suck när han har den sista guidningen pÃ¥ Ingrijas traditionella februariskidtur över ett avsnitt av Leningradfronten vid tidigare nämnda hÃ¥llplats. Jag kände först inte riktigt igen mig när vi kom ut till stora vägen mellan Kirovsk och Mga frÃ¥n de smÃ¥ isiga vägarna genom sommarstugomrÃ¥dena. Har de flyttat hÃ¥llplatsen? frÃ¥gar jag lite förvirrat en av Ingrijas Ljosjor. Svaret är nej, de har flyttat pÃ¥ vägen. För det som senast jag gick här var en gropig grusväg är nu breddat, uträtat och asfalterat.

FÃ¥gelfabriken (vad heter det pÃ¥ svenska egentligen?) och Ingrija har följts Ã¥t under ett antal Ã¥r nu. Flera av förbandets medlemmar jobbade med att röja fältet där anläggningen nu byggs. För oavsett vad man har för skrupler mot att bygga ovanpÃ¥ ben, sÃ¥ är det nog än färre som vill bygga nÃ¥got ovanpÃ¥ gamla sprängämnen… Men även om vissa förtjänade sitt levebröd pÃ¥ att bereda marken för fabriken, sÃ¥ betraktas inte fabriken med nÃ¥gon större glädje. Den tar över och plÃ¥nar ut alla krigets spÃ¥r.

Vad ska man säga? Att fabriken förstör kulturhistoriskt värdefullt område? Den lite sorgliga byn Molotsovo här intill tar säkert hellre hundra fågelfabriker än bevarade slagfält. Och fast det är en smula olustigt att se något så ytterst prosaiskt resa sig på fältet där så många fick sätta livet till, så är ju faktiskt en av grunderna för sökförbandens arbete att slagfälten INTE är kyrkogårdar. Efter kriget återvände nästan ingen till vad som varit relativt välmående och tätbefolkade trakterna här på Sinjavinohöjderna, nästan 70 år senare så börjar dock de levande ta över från de döda.

Så vänder jag mig bort från fågelfabriken, tar en bild av det svarta metallträdet med ordet Sinjavino i kronan och blir tillsagd att komma och posera med Ljosja och Vadik innan vi tillryggalägger den sista kilometern i den smutsiga vägrenen till minnesplatsen där det finns lägereld, mat och te.