Karelska kalhyggen

”Jag sa ju att det alltid snöar pÃ¥ revolutionsdagen” säger Sasja där vi gÃ¥r runt i den nyfallna snön pÃ¥ kalhygget strax söder om Viborg. Vi befinner oss pÃ¥ helgens andra razvedka – recognosseringstur. Sällskapet är i stort sett det samma som nÃ¥gra dagar tidigare, fast Misja är utbytt mot Roma. Och Dima har övertalats att köra igen, med löfte om en ny och bättre fiskeÃ¥ samt vägar som är snälla mot den lÃ¥ga Hondan. Han har tagit med sin flickvän som hÃ¥ller den svenska hÃ¥rdrocken borta frÃ¥n stereon.  När vi kommer fram beslutar hon sig snabbt för att det är betydligt roligare att gräva med oss än att kolla pÃ¥ när pojkvännen fiskar.

Det är spÃ¥r frÃ¥n vinterkriget vi letar efter, under det stora fosterländska pÃ¥gick inga strider just här. Det är en fascinerande mängd tomhylsor i jorden. Vi hittar granater, splitter, spadar, en yxa… men inga soldater. Och inte heller den hjälm som sällskapet sÃ¥ gärna ville hitta. Men det letas med entusiasm tills lÃ¥ngt efter att solen har helt försvunnit och nästan all morgonens snö har smält.