Helgsummering

Det har varit en händelserik helg. Här kommer några bottennapp och höjdpunkter:

1. Nästan på dagen ett år sedan förra gången sitter jag åter utomlands med plastkortsproblem. Den här gången har jag nog dessvärre bara mig själv att skylla. Visakortet är puts väck och jag har med största sannolikhet glömt det i bankomaten när jag tog ut pengar. (I ryska bankomater får man först pengarna och sedan kortet, farligt farligt.) Jag är ju bara doktorand men verkar redan ha nått en nivå av tankspriddhet värdig en professor, jag hoppas det bådar gott för min fortsatta akademiska karriär. Nå, kortet är spärrat, inga pengar saknas, och jag har tillräckligt med kontanter för att klara mig ett tag. Ett nytt kort ska kunna skickas hit med DHL. För detta tar Nordea 500 sura spänn men jag antar att priset för allmän klantighet hade kunnat bli ännu högre.

2. Det faktum att jag här har världens kanske obekvämaste säng är förmodligen en starkt bidragande orsak till att min huvudvärk har kommit tillbaka med full kraft, den har annars hållit sig hyfsat i schack sedan jag börjat träffa naprapat Marcus. För att hantera detta har jag köpt ett mystiskt ryskt preparat som innehåller koffein, paracetamol samt en för mig okänd verksam substans. Jag har bestämt mig för att inte försöka identifiera den, förra gången jag undersökte något liknande visade det sig nämligen vara en substans som är helt förbjuden i typ hela världen (utom Ryssland där den alltså säljs receptfritt) pga frekventa, farliga biverkningar. Effektiva är de i alla fall.

3. Betydligt trevligare var att träffa min minsta ryska vän, Danja 2,5 Ã¥r.  Han ropade ett glädjestrÃ¥lande ”Ouchaaana” när han fick syn pÃ¥ mig (konstiga svenska namn är helt klart överkurs när man just hÃ¥ller pÃ¥ att lära sig prata), kom springande i full fart och kastade sig om min hals och vägrade släppa taget. Sedan visade han alla sina bilar, och propsade pÃ¥ att jag skulle läsa dikter högt ur en av hans böcker. Än sÃ¥ länge är mitt ryska ordförrÃ¥d större än hans, men det där med att läsa högt är inte helt lätt. ”Läser jag rätt?” frÃ¥gade jag efter första versen, han nickade och sa ”pravilno” (rätt). Det gjorde han sedan med allvarlig min efter varje vers. Med nästa dikt gick det dock sämre, ”ne pravilno” sa han och skakade pÃ¥ huvudet.

4. I dag var jag pÃ¥ Ryska museet (Marmorpalatset) och sÃ¥g utställningen ”Ikoner” med fotografier av sovjetiska berömdheter frÃ¥n 1960–80-talen. Utställningen ville fÃ¥nga de här decennierna genom kända personer verksamma dÃ¥, de som varit den här epokens ansikten. Framförallt har de försökt fÃ¥ fram ”journalistiska” bilder, och inte studioporträtt, eftersom de menar fotografier av reportagekaraktär bättre fÃ¥ngar tidsandan. Jag misstänker att jag som inte är sÃ¥ väl bevandrad i sovjetiska kändisar missade en viktig dimension – igenkänningsfaktorn. Den verkade dock vara hög hos de besökare i övre medelÃ¥ldern som dominerade pÃ¥ utställningen. Man kan se nÃ¥gra av bilderna i tidningen Ogonjok.

5. Jag har bowlat med M:s familj. Under de rätt många år som gått sedan jag senast ägnade mig åt denna ädla sport hade det inte plötsligt uppenbarat sig en tidigare okänd talang för den.