I en källare på Gorochovaja

Jag tror aldrig jag gjort reklam för mitt petersburgska favoritställe här, hög tid alltså. Det heter Café Zoom och ligger i en källare på Gorochovaja, nära korsningen med Kazanskaja. I våras bodde jag bara några minuter därifrån, men nu hade det faktiskt gått två hela petersburgsvistelser utan att jag satt min fot på Zoom, i juli var det alldeles för varmt och senast var jag mest i skogen.

Jag kom hit i gÃ¥r kväll. Och eftersom alla säger ”ring när du kommer fram” sÃ¥ är den första dagen som vanligt ganska tom. Jag kunde avsätta en eftermiddag till att ströva runt pÃ¥ stan och insÃ¥g att det helt klart var dags för ett besök pÃ¥ Zoom.

Zoom har blå soffor och fula glasbord, och jag förstår inte riktigt hur det ändå kan vara så fint och mysigt. Av någon outgrundlig anledning får man notan istoppad i en bok, och det hänger små utsällningar på väggarna. Jag bekantade mig med Zoom en av mina första dagar i Petersburg vintern 2005. Det låg på behändigt avstånd från Hertzenuniversitetet där jag läste ryska då, en av kursarna som redan var inne på andra terminen visade stället en eftermiddag. Då var det alldeles nyöppnat, och det är sig likt sedan dess.

Zoom finns förvånansvärt nog inte med i min guidebok, men man hör allt som oftast det talas utrikiska så det lär ju vara med i någon guidebok. Det är rätt trendigt och utlänningsvänligt, men prisnivån är högst anständig, inte minst jämfört det allestädes närvarande Kofe chauz. Köket bjuder inte på några kulinariska sensationer men det är gott nog. Jag beställer en spaghetti vegetarianskije och fnissar när den kommer in överströdd med dill.

Det mest anmärkningsvärda är nog ändÃ¥ den trevliga personalen, inte en sur tant sÃ¥ lÃ¥ngt ögat kan nÃ¥… De söta och snälla servitriserna som betjänar borden ler överseende Ã¥t ogrammatiska beställningar och i menyn finns ett litet vänlighetsmanifest pÃ¥ engelska. Det största problemet med Zoom är att jag är lÃ¥ngt ifrÃ¥n ensam med att gilla det. Det är alldeles för ofta fullt.