Historia och politik

Historikern Peter Aronsson,  professor på Tema kultur och samhälle vid Linköpings universitet, skriver på temats blogg om ett nytt EU-direktiv:

Senast den 28 november i år ska alla EU-länder ha anpassat sin lagstiftning mot rasism och främlingsfientlighet: “Publicly condoning, denying or grossly trivializing crimes of genocide, crimes against humanity and war crimes” ska kunna straffas med fängelse upp till tre år.

Han kommenterar direktivet såhär:

Själv tror jag att detta initiativ från EU:s sida kommer av att unionen både förstår sig som ett rationellt ordnat kontrakt kring fritt utbyte av människor, varor och tjänster – och som en skuldbemängd ödesgemenskap bottnande i att ett världskrig aldrig får hända igen. Att försöka lagreglera detta leder dock till konstigheter.

Peter Aronsson befinner sig just nu pÃ¥ det internationella historikermötet i Amsterdam, där man bland annat diskuterar förhÃ¥llandet mellan historia och politik. Det är i mÃ¥nga länder som det finns statlig inblandning i historien av olika grad, och särskilt historieundervisning brukar vara en het potatis. I Sverige har vi ju Centrum för Levande Historia som ju faktiskt är just ett exempel pÃ¥ statsstyrning av historien. Och det är väl ganska talande att när vi fick en borgerlig regering sÃ¥ skulle de även syssla med kommunismens brott… Den kritik som en stor del av Sveriges historiker riktade mot detta hade förtjänat att tas pÃ¥ större allvar än att som kulturministern vifta bort det med att en av undertecknarna – Ã…sa Linderborg (som disputerade i historia i Uppsala 2001 om just politik och historieskrivning) – är kommunist. (Och eftersom detta är en infekterad frÃ¥ga känner jag mig tvingad att pÃ¥peka att jag personligen 1. inte är kommunist och 2. anser att det skedde brott mot mänskligheten pÃ¥ sovjettiden.)

Exemplen är mÃ¥nga, och det som ligger närmast mig är naturligtvis Ryssland. Till exempel diskuterades ju Medvedevs historiekommission rätt intensivt förra vÃ¥ren, Ryssländska federations presidents kommission för att motverka försök till historiеförfalskning till skada av Rysslands intressen som det blir i min klumpiga översättning av den klumpiga ryska titeln (bara den kan ju fÃ¥ en tro att man är back in the USSR…. ) Men nu har det varit rätt tyst pÃ¥ den här fronten ett bra tag, och jag mÃ¥ste erkänna att jag inte riktigt vet vad denna beramade kommission sysslat med i det knappa 1,5 Ã¥r som den funnits. Peter Aronsson nämner ocksÃ¥ ett ryskt lagförslag som ska kunna ge 5 mÃ¥naders fängelse för den som förnekar att Ryssland befriade Östeuropa under andra världskriget. Det vet jag heller inget om. SÃ¥ jag fÃ¥r väl helt enkelt läsa pÃ¥ och Ã¥terkomma.

Historia och politik är ett knivigt ämne. För hur man ser pÃ¥ det förflutna hänger sÃ¥ tätt samman med hur man ser pÃ¥ samtiden. Som min gamle favorit Claude Lévi-Strauss konstaterade innebär all historieskrivning med nödvändighet ett urval, det har hänt ett oändligt antal händelser i det förflutna, och det är när vi väljer ut och lyfter fram ett antal av dessa som vi skriver historia. Det är oundvikligt, en total historia skulle innebära kaos.  Det är inte bara i relation till Sovjetunionen som det gamla sovjetiska skämtet ”inget är sÃ¥ föränderligt som det förflutna” har relevans…

3 reaktion på “Historia och politik

  1. ” (…) 5 mÃ¥naders fängelse för den som förnekar att Ryssland befriade Östeuropa under andra världskriget.” lÃ¥ter lite… hÃ¥rt. Men jag antar att det beror pÃ¥ situationen lite.

    Ett steg mot ett samhälle fritt frÃ¥n rasism och främlingsfientlighet är bra steg enligt mitt tycke, men… Jag är väl benägen att hÃ¥lla med Aronsson där han säger att det kan leda till konstigheter om man ska lagstifta. Men, jag är verkligen inte insatt i det här [förslaget] sÃ¥ jag borde inte säga för mycket. Med det sagt tycker jag inte man ska fÃ¥ slänga ur sig vilka idiotiska och kränkande dumheter som helst utan nÃ¥gon slags konsekvens.

    AppropÃ¥ Ryssland och Medvedevs uttalande sÃ¥ blir jag pÃ¥mind lite om den där Ryska oligarken som hade nÃ¥t att göra med uppköpet och sedan frÃ¥ntagandet av Yukos. Chodorkovskij hette han va? Jag har inte lagt ner speciellt mycket tid pÃ¥ att läsa pÃ¥ om honom, men det sägs väl att han numera bor i England och lägger ner extrem kraft och valuta pÃ¥ att ”skada Rysslands intressen”. Jag kan blanda ihop det här totalt dock, ursäkta isÃ¥fall!

  2. Ja, vem vill inte ha ett samhälle fritt frÃ¥n rasism och främlingsfientlighet… Men frÃ¥gan är vem som ska bestämma vad man fÃ¥r säga att tycka. Vad gäller kränkande dumheter sÃ¥ finns det ju redan lagstiftning om t.ex. hets mot folkgrupp.

    Vad gäller oligarkerna sÃ¥ undrar jag om du inte har blandat i hop Chodorkovskij (som blev av med Yukos och väl fortfarande sitter i fängelse) och Boris Berezovskij som sitter i England och ”skadar Rysslands intressen” 🙂 Kalle Kniivilä har en ganska klargörande artikel här: http://www.kniivila.net/2006/de-sju-oligarkerna/

Kommentarer inaktiverade.