Toffelhjältar II

Ju förr desto bättre sägs det ju. Jag har därför i god tid innan disputationen börjat skissa pÃ¥ ett s.k. postdoc-projekt. Ett bra sÃ¥dant ska tydligen inte baseras pÃ¥ avhandlingen, men bör ha en röd trÃ¥d till sÃ¥dant du gjort tidigare. Jag kan därför stolt presentera arbetstiteln ”Innetofflornas semiotik” (eller Semiotika tapotjek för vi är naturligtvis kvar i Ryssland). Jag är medveten om att det kanske lÃ¥ter lite tamt i jämförelse med ”förrän den sista soldaten är begraven” men jag försäkrar er om att detta är en problemställning som dagligen berör miljontals människor. (Trogna läsare har ju sett innetofflor dyka upp lite här och var tidigare.) Jag har sÃ¥ledes redan ett visst empiriskt material och kan formulera nÃ¥gra hypoteser och preliminära tolkningar.

Tápotjki är en central del av varje ryskt ordförråd. Jag skulle ranka det på ungefär plats 5 över viktiga ryska ord att lära sig. (Efter da, njet, spasibo och mozjno). Att traska runt i strumplästen är fullständigt otänkbart. Min första ryska värdinna gav mig ett par innetofflor i present på kvinnodagen 8 mars.  Då hade jag gått barfota i över en månad, och till på köpet avböjt de erbjudna lånetofflorna! Hon tyckte det såg förfärligt ut. Åtgärdstofflorna var gjorda av blå imitationssammet med broderat blomstermönster och fluffigt uss längs kanten.

Gäster mÃ¥ste absolut erbjudas tofflor. ”Se sÃ¥ flickor, jag har gästtofflor till alla” säger T.G. när vi kommer för att höra henne berätta om belägringen och plockar fram det ena paret tofflor i olika storlekar och utföranden efter det andra tills hon hittat tofflor som till belÃ¥tenhet passar oss alla tre. Mina nuvarande värdar upptäckte med viss förfäran att de bara hade ett par mycket varma skinntofflor Ã¥t mig när jag kom. (Det gäller alltsÃ¥ att ha minst tvÃ¥ par: för sommar- och vinterbruk.) Än värre var det dock att jag ibland glömde ta pÃ¥ mig nämnda tofflor: ”Du kan fÃ¥ stickor i fötterna!”

Tofflorna är inte bara viktiga hemma. Varje ryss med självaktning har ett par plast/gummitofflor som man kan ta med till gymmet eller badhuset. M & D tittade uppgivet på mig när jag gång på gång glömde att ta med tofflorna och trippade mellan vattenpölarna i simhallens foajé. Vid bassängkanten stod sedan tofflorna prydligt uppradade och väntade på att dess ägare skulle ta sig upp ur vattnet.

Ett par lägertofflor. Den tidigare namnmärkningen är ersatt av på högtofflan "levyj" (vänster) och på vänstertofflan "pravyj" (höger).

Detta sagt, sÃ¥ borde jag ha varit förberedd. Men det var istället med stor förvÃ¥ning som jag noterade att medlemmarna i sökförbandet Ingrija allihop hade med sig innetofflor ut i skogen! Tofflorna var av den typ som även kan medtas till badhus, fast en aning smutsigare än genomsnittet, och användes under fritiden i lägret. Efter en dags sökarbete var det första som stod pÃ¥ agendan att byta stövlar eller kängor mot tofflor, kanske byta blöta kläder mot nÃ¥got torrt och sedan tvätta händerna. Jag insÃ¥g att det bara var att anpassa sig, och skaffade ett par blÃ¥ plasttofflor. De visade sig vara av exakt samma typ som A:s, vilket hon med förtjusning noterade och försökte övertala sina kamrater att hon hade exklusiva svenska tofflor innan jag lyckades förstöra allt genom att avslöja att jag köpt mina av en gatuförsäljare pÃ¥ Sennaja plosjtjad för 100 rubel…

Men jag lovade ju några preliminära tolkningar: tofflor är inte bara objekt med en praktisk innebörd, något som kan hålla dina fötter rena, torra och fria från stickor. Tofflorna hjälper till att skilja kultur från natur, främmande från bekant och borta från hemma. De är objekt med en transformativ kraft, med hjälp av dem tar du rummet i besittning och förvandlar det till ditt. Att leta fram tofflor till gästerna är en viktigt ritual som genom vilken du kan känna dig välkommen och som hemma.

Jo, och sÃ¥ finns det ju potential för internationella jämförelser ocksÃ¥! Hur mÃ¥nga av frÃ¥gorna pÃ¥ Magdalena Ribbings etikettspalt handlar inte om inneskor?! Om ohyfsade gäster som tar med sig inneskor med klack som förstör parkettgolv, eller är ännu drulligare och gÃ¥r barfota till kostymen, eller oh hemska tanke, pÃ¥ amerikanskt manér gÃ¥r in med ytterskorna pÃ¥? Jag kan vidare tänka mig ett samarbete med min kollega som samlar in material till en studie om uddastrumpor, och vi ska inte glömma tvärvetenskapen: en medicintidskrift publicerade för nÃ¥gra Ã¥r sedan en revolutionerande studie om teskedar som försvinner frÃ¥n personalrummet…

3 reaktion på “Toffelhjältar II

  1. Mycket intressant ämne, jag ser fram emot dina forskningsrön!

    Men det där med udda strumpor verkar å andra sidan vara ett ämne som är helt omöjligt att få någon klarhet i. För tillfället är jag i Helsingfors för att jobba på Hufvudstadsbladet i en dryg månad. Med mig hade jag åtta par strumpor (några av dem dock lite halvudda), eftersom jag tänkte att det borde räcka att tvätta en gång i veckan när jag är själv. Men efter andra tvätten har jag bara sju par strumpor kvar, plus en helt ensam udda blå strumpa.

  2. Det ska finnas en tysk forskningsrapport om ämnet udda strumpor, men jag har tyvärr helt misslyckats med att hitta denna. Jag är beredd att tro på någon liknande förklaring som den som förs fram i teskedsstudien: att det finns en planet någonstans dit alla udda strumpor kommer. Det mest förvånande under min kollegas inledande datainsamling var dock den respondent (också en kollega för övrigt) som ställde sig helt frågande till fenomenet och bestämt hävdade att han aldrig fick några udda strumpor!

  3. Den enda vettiga förklaringen till ett någon aldrig får udda strumpor måste vara att personen saknar den ena foten.
    Vilket får mig att associera till Kjell Swanbergs klassiska variant på det där med tes och antites:
    Jag har ben – tes
    Jag har inga ben – antites
    Jag har träben – protes

Kommentarer inaktiverade.