Du sköna nya film

Snurrig man med filmkamera

Vid vagnhallen Majorna i Göteborg finns ett hus med en fasadmålning på barn som hoppar rep och texten Bostads AB Nutiden 1929. Jag brukade stå och titta fascinerad på den där fasaden, slagen av att 1929 en gång i tiden var just nutiden, och att de där barnen som väl var i min farfars ålder representerande framtiden. 1920-talet var i stora delar av världen ett hoppfullt decennium, kriget var över och nu skulle en ny värld byggas. (Att det blev depression och krig av det hela gör det på något vis ännu mer rörande.)

Allra tydligast slås man av hoppfullheten och framåtandan i det sovjetiska 1920-talet. Nu skulle de bygga socialismen, och saker och ting hade inte seriöst börjat gå åt helvete än. Visst fanns idén om den ljusnande framtiden med långt längre i den sovjetiska propagandan, men på 1920-talet hade den ännu inte börjat klinga så tomt som den kom att göra senare.

Det är denna hoppfullhet som slÃ¥r mig när jag, genom kursen jag för tillfället gÃ¥r, för första gÃ¥ngen bekantar mig med Dziga Vertov,  en Sovjetisk filmskapare, som ställde sina talanger – och sitt namn – i revolutionens tjänst. Han var född som Denis Abelevitj Kaufman men tog sig ett revolutionärt artistnamn. Dziga är ukrainska för snurra (leksaken) och Vertov kommer av det ryska vertet’ som ocksÃ¥ det har med rotation att göra.

Filmiskt var han ocksÃ¥ revolutionerande: ”filmhistorien börjar och slutar med Vertov” som vÃ¥r föreläsare, kanske lite tillspetsat, uttryckte det hela. Tillsammans med gruppen kinoglaz (glaz betyder öga) grundlade han pÃ¥ tidigt 20-tal principen att filmen skulle överrumpla livet, fÃ¥nga det som det är. Vertov var en av de första som använde sig av dolda kameror. DÃ¥tidens filmutrustning var stor och högljudd, sÃ¥ för att kunna filma med dold kamera var de tvugna att distrahera de filmade med nÃ¥got ännu större och högljuddare.  De kunde ocksÃ¥ lÃ¥tsas filma nÃ¥got annat, och filmade sedan folkets reaktion när de tittade pÃ¥ filminspelningen.

Vertov motsatte sig en narrativ struktur. Han menade att filmen inte skulle efterlikna litteraturen, eftersom fiktion  var ett opium för folket. Istället var hans filmskapande fragmentariskt, han filmade scener ur vardagslivet och byggde upp en bank, ett arkiv, med bilder från livet i Sovjetunionen.Den som blev ansvarig för att ge hans klipp någonslags ordning och struktur, att sammanfoga dem till en film, var Vertovs fru – Elizaveta Svilova.

Filmen Sjestaja tjast’ mira (En sjättedel av världen, den del av jordens yta Sovjetunionen upptog) frÃ¥n 1926 var en beställning av Gostorg – den statliga utrikeshandeln. De hade tänkt sig en enkel reklamfilm – men det var inte vad Vertov hade tänkt sig . Istället gjorde han en film som skulle visa sovjetmedborgarna vad de hade. En sjättedel av världen tillhörde dem! Filmen fokuserar till stor del pÃ¥ det exotiska – Sibirien och Centralasien, snö, renar, kostymer och ritualer. Man han vill visa det universella – alla sovjetmedborgarna arbetar! De är inbegripna i produktion. Vertovs arbetsssätt gör att det inte finns nÃ¥gon kanonisk version, det finns massor av varianter. Vertov sprängde alla budgetar, och kunde inte förstÃ¥ finansiärernas frustration över att det inte blev nÃ¥gon film. Han hade ju gjort massor av filmer! Och hans filmade arkiv skulle kunna användas för att göra ännu fler.

Film i statens tjänst är naturligtvis inte oproblematisk, särskilt inte när staten är den sovjetiska diktaturen. Vertov har till och med liknat filmskapandet vid GPU (säkerhetstjänsten 1922–34), även om han skildrar dem mer naivt: upptäckare, undersökare, bringare av klarhet. Den här kopplingen kastar dock naturligtvis sin skugga över den tidiga sovjetiska filmen.

Efter att han fÃ¥tt sparken för sin brist pÃ¥ ekonomisk disciplin under arbetet med En sjättedel av världen lämnade Vertov Moskva för Charkov. Där producerade han vad som idag betraktas som hans främsta verk: Mannen med filmkameran och Entusiasm – Donbass’ symfoni, en tidig ljudfilm:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=UWuxjCHX5Ig&hl=sv_SE&fs=1&]

2 reaktion på “Du sköna nya film

  1. Kul att du drar fram Vertov ur glömskan! Ibland när jag står framför en arbetarklubb av Konstantin Melnikov i Moskva eller tänker på hur Chlebnikov och Malevitj hittade vägen till Ingenting i dikten och på duken på bara ett par år kan jag inte komma ifrån tanken att 20-talet måste varit den sista gången världen var modern på riktigt. Undrar hur det kändes. Sedan gick det ju som sagt fort för de rephoppande barnen att bli tomma i blicken.
    MÃ¥ste passa pÃ¥ att rekommendera ett soundtrack till drömmerierna om du inte har den: ”Baku – Symphony of Sirens. Sound experiments in the Russian avantgarde”. En cd med original – bl a Donbass-symfonin och inläsningar av Majakovskij, Krutjonych, Lili Brik m fl – och en skiva med Ã¥terskapat material, inte minst Sirensymfonin (Симфония гудков) av Arsenij Avraamov med tusenmannakörer, hela kaspiska flottans signalhorn, tvÃ¥ artilleribatterier, 25 Ã¥nglok, alla stans fabriksvisslor mm…
    Det var tider.

  2. Ja precis. Ibland kan jag tänka att det kunde kännas lite mer som framtiden nu, vi lever ju ändå på 2000-talet. Ska kolla upp skivan, tack för tipset!

Kommentarer inaktiverade.