Skidmästerskap

För mig är det alltid lite frustrerande att jobba under stora mästerskap. Idag försökte jag damernas storslalom på svt:s webdireksändning samtidigt som jag läste en artikel och en forskningsansökan. Min simultankapacitet är som jag tidigare bekänt inte den högsta, så det var med begränsad framgång. Men jag har i alla fall äntligen fått se Anja göra en hyfsad insats, och kan muttra över att jag kommer att missa andra åket eftersom jag ska på möte. Ja, ja, det lär väl ändå inte bli guld.

Anja är en av mina stora idoler. Det har hon inte alltid varit, jag har svÃ¥rt för underbarn och Anja var ju ett typiskt sÃ¥dant med första världscupssegern vid 17 osv. She’s grown on me. Särskilt i samband med svÃ¥righeterna de senaste Ã¥ren. Allra mest imponerande är naturligtvis insatsen i Ã…re för tvÃ¥ Ã¥r sedan, uträknad innan slutade det med tre guld, ett silver och ett brons. Hade man hennes vilja, envishet och mentala styrka skulle man komma lÃ¥ngt.

De senaste mästerskapen är förknippade med olika perioder i mitt liv. Åre – arbetslös i den lilla hopplösa lägenheten på Kungsholmen. (Hade i alla fall gott om tid att kolla på utförsåkning.) VM:et innan följde jag från S:t Petersburg. Loggade spänt in på det lilla internetcaféet på Ligovskij prospekt och läste allt om Anjas framfart.

OS i Turin är förknippat med Oslo där jag kryssade fram mellan datorerna pÃ¥ Blindern för att kolla Anjas resultat. Det lilla studetrummet pÃ¥ sjukhusomrÃ¥det där jag sÃ¥g alla klipp pÃ¥ svt:s hemsida om kvällarna. Största minnet frÃ¥n Turin rör dock inte Anja. Efter första OS helgen hade Sverige ett antal fjärdeplatser, Norge hade däremt redan flera medaljer och jag sÃ¥g framför mig tvÃ¥ veckor av trÃ¥kningar av mina kollegor. Jag kommer in med bussen frÃ¥n Göteborg till Oslo pÃ¥ mÃ¥ndagförmiddagen och är uppe pÃ¥ jobbet lagom till seminfinaler och finaler i sprintstaffetterna. Sätter mig med kollegorna i seminarierummet som utrustats med tv. Stämningen är glad och förväntansfull. En knapp timme senare har Sverige tagit guld i bÃ¥de dam- och herrstaffetten. Det är blir alldeles tyst. ”Ja, jag är nöjd i alla fall!” säger jag och lovar tyst mig själv att aldrig mer tala illa om sprintskidÃ¥kning.