Storslagna projekt

Moskva är en bra stad för den som fascineras av storslagna byggnader, inte bara för att Stalins monumentala skyskrapor fortfarande är ett tydligt inslag i stadsbilden. Dessutom har borgmästare Luzjkov gjort sitt bästa för att omforma stadens landskap. Samhällsvetaren Kathleen E. Smith beskriver Luzjkovs som nÃ¥gon som är förtjust i Moskvas kulturarv, men inte sÃ¥ intresserad av dess historia. Hon menar att han har en vag folkloristisk uppfattning och ryska rötter som innehÃ¥ller slott och kyrkor, tsarer och soldater och att Luzjkovs ideal för Moskva bäst kan liknas vid ”a historical theme park”

I de flesta av sina projekt har Luzjkov tagit hjälp av sin vän skulptören Tsereteli. Zurab Tsereteli är ordförande i den ryska kostakademin och betrakas som nÃ¥got av en ”hovkonstnär” med mÃ¥nga inflytelserika beskyddare, men hans konst har ocksÃ¥ mÃ¥nga belackare. Tseretelis monument är kontroversiella, gigantiska och i mÃ¥ngas ögon anskrämligt fula. Det gör dem dock inte mindre politiska, och just deras försök att omforma historien, att sÃ¥ att säga fÃ¥ en ny version att framstÃ¥ som naturlig, har varit varit omdebatterade. Tsereteli ligger bland annat bakom monumenten i segerparken i Moskva som byggdes i samband med 50-Ã¥rsjubileet av andra världskrigets slut. Momumenten där har en rysk, ortodox och västerländsk (för en rysk publik svÃ¥rbegriplig) symbolik och inte en sovjetisk som annars är brukligt för krigsminnesmärken. De tonar ned lidande och uppoffringar och fokuserar pÃ¥ stoltheten som kom med den slutgiltiga segern.

Det kanske mest uppmärksammade av de storslagna projekt som Luzjkov och Tsereteli varit inblandade i är återuppbyggnaden av Kristi frälsarens kyrka. Den ursprungliga katedralen, som tog många år att bygga, initierades efter napoleonkriget som tacksägelse till Gud för segern. Katedralen demolerades på 1930-talet för att göra plats för Sovjeternas palats som skulle bli världens största byggnad med en gigantisk leninstaty på toppen. Bygget påbörjade 1937 men andra världskriget kom emellan och det färdigställdes aldrig. Istället gjorde Chrusjtjov om det till en simbassäng (världens största såklart!) omgärdad av övernaturliga rykten. När kommunismen började vackla höjdes röster om att katedralen skulle återuppbyggas, och från 1994 tog Luzjkov över. Han blev en aktiv fundraiser för projektet som inte drog sig för att utnyttja sin position för det ändamålet.

Katerdralen är uppbyggd efter Konstantin Thons orginalritningar. Det är dock inte exakt kopia av den ursprungliga katedralen som har byggts, Luzjkov kunde inte förstå varför man inte kunde göra lite ändringar för att få den att passa bättre för moderna användare. Så nu finns det både luftkonditionering, garage och konferensanläggning i kyrkan om jag minns rätt. Tsereteli lär ha sagt att den är preics som orginalet, bara bättre.

Katedralen är belägen vid Moskvafloden med utsikt över Kreml. Vänder man sig om ser man på andra sidan floden ett annat Tseretelimonument: En gigantisk (och i mina ögon anskrämlig) staty av Peter den store. Man kan fråga sig hur mannen som ogillade Moskva så mycket att han grundade en ny huvudstad i landets nordvästliga träskmarker hamnade där i en 96 meter hög version.

För en djupare analys av Luzjkovs byggnadsprojekt rekomenderas kapitel 6 i Kathleen E. Smiths Mythmaking in the New Russia och Bruce Grants artikel New Moscow Monuments, or, States of Innocence i American Ethnologist 28:2.