Jag har känt till bÃ¥da datumen länge, men det var inte förrän i fredags dÃ¥ min handledare berättade att han skulle pÃ¥ minneshögtiden för förintelsen i Stockholm pÃ¥ söndag som det slog mig att förintelsens minnesdag innefaller pÃ¥ samma dag, 27 januari, som det slutgiltiga lyftandet av Leningrads belägring. När jag pÃ¥pekade sammanträffandet att de sovjetiska soldaterna mÃ¥ste gÃ¥tt in i Auschwitz exakt ett Ã¥r efter belägringens upphävande föreslog min handledare att det kanske var en sÃ¥n dag i Rysslands historia dÃ¥ av nÃ¥gon märklig slump mÃ¥nga viktiga händelser rÃ¥kat inträffa, ”ungefär som 6:e juni i Sverige”. Kanske det, en hypotes som kräver vidare undersökning.

I Petersburg är det, föga förvånande, mer fokus på belägringen än förintelsen. Tisdagens utgåva av St Petersburg times har en artikel om belägringen och hur dess 84:e minnesdag firades. Det lades ner blommor vid minnesmärket på Nevskij prospekt 14, på Segertorget och på de kyrkogårdar där många av belägringens offer finns begravda. Ett något kitschigare inslag var en iscensätning av det sista slaget kring Leningrad som spelades upp i en byn Nikolskoje (det finns en bild därifrån också). Dessutom var presidentkandidat Medevedev på plats och lovade att avsätta federala pengar till lägenheter för de överlevande från belägringen.

Museet för samtidshistoria i Moskva, som för övrigt hade även med ryska mått mätt ovanligt sur garderobspersonal, var en förvirrande samling artefakter i bristfällig kronologisk ordning. En hel del intressanta föremål fanns det absolut, men museet kräver nog relativt goda kunskaper i både samtidshistoria och ryska (inte en skylt på något annat språk) för att man ska kunna tillgodogöra sig dem. Mer nattsömn och mindre trötta fötter än vad vi hade rekomenderas också inför ett besök. Jag hoppas få möjlighet till ett återbesök.

På museet gjordes reklam för en virtuell utställning om rysk och sovjetisk affischkonst, som kan beskådas på hemsidan www.russianposter.ru där det finns tillhörande texter och information om planschernas upphovsmän och -kvinnor på ryska eller tyska. Det är en minst sagt ambitiös hemsida, så man kan tycka att de kunde översatt den till något mer språk, men bilderna kan man kanske tillgodogöra sig även med begränsade färdigheter i ryska och/eller tyska. Visserligen ger inte hemsidan riktigt det coola och lättnavigerade intryck som dess skapare nog tänkt sig, men den är ändå väl värd en titt.

Utställningen tar till stor del fasta på det utopiska i planscherna, vilket är det som främst tilltalar mig. För det finns något väldigt rörande i det förflutnas uttryck av samtidens framsteg och drömmar om framtiden. Och så är det ju många snygga planscher också.