Parallelläsning

Jag läser ofta flera böcker parallellt, men pÃ¥ sistÃ¥ne har jag haft ovanligt mÃ¥nga som jag bara inte blir färdig med. Värst är Jonathan Saffran Foers Extremely Loud and Incredibly Close som jag fick i julklapp förra Ã¥ret och sÃ¥ här lagom till nästa jul ännu inte kommit igenom. Jag tycker till och med att den är bra – men det gÃ¥r extremt trögt. Samma sak med Bengt Jangfeldts Majakovskijbiografi Med livet som insats som jag hÃ¥llt pÃ¥ med sedan i maj. (Jag kunde i alla fall säga ”den hÃ¥ller jag pÃ¥ och läser” när den fick augustpriset härom veckan.) Kjell Westös Där vi en gÃ¥ng gÃ¥tt har bara hängt med sedan slutet pÃ¥ oktober.

Nu har jag i alla fall lyckats slutföra en annan långkörare – Neil Gaimans Anansi Boys som hängt med i podden hela hösten. Det är schysst att lyssna på ljudbok när man åker buss eller tåg och det gör jag ju en hel del. Men att högläsa en hel roman, vilket Lenny Henry för övrigt gör fantastiskt bra, tar sin tid och så måste jag ju hålla mig uppdaterad med språket och andra p1 podcasts (att jag just lyssnar på det som podcast är enda indikationen på att jag faktiskt är rätt mycket yngre än kanalens målgrupp) och lyssna på musik när jag är för trött för att tänka. Så det halsbrytande äventyret med gudar, halvgudar, spöken och mer eller mindre vanliga människor har tagit sån tid att jag nu har svårt att minnas början. Men är man lagd åt humoristisk fantasy så rekomenderas Anansi Boys absolut.