Slaskibrask

I tillägg till det om att ifall katten sover pÃ¥ örat sÃ¥ blir det dÃ¥ligt väder, sÃ¥ kan jag faktiskt en ”bond-väder-spÃ¥dom” till. ”Anders slaskar och julen braskar” (eller tvärt om). I dag är det den sista november, Anders har namnsdag och det är en jämngrÃ¥ blöt dimma utanför fönstret. Plus fyra grader. FÃ¥r jag hoppas pÃ¥ en vit jul nu?

(SMHI har gjort en operationalisering av talesättet och kommit fram till att det stämmer dubbelt så ofta som det har fel.)

Jubileum

I dag har jag bott ett år i Stockholm. Det var precis en sådan här grå och ruggig novemberdag som jag satt på tåget med alldeles för mycket packning för att flytta in i en liten och väldigt tom lägnhet på Kungsholmen. (När vårt bohag några veckor senare anlände blev det en liten och väldigt full lägenhet.) När alla lådor och möbler kommit upp var det enda rummet fyllt från golv till tak. Det fanns en kvadratmeterstor yta att stå på. Efter 10 timmars konstant upppackande fanns så mycket yta att sängen kunde ställas på rätt håll så vi kunde gå och lägga oss. Att bo där var som att ständigt leka skeppsbrott. Jag sörjde inte när vi flyttade därifrån.

Andra halvan av november är en dålig tid för att lära känna en ny stad. Och Stockholm är så mörkt! Jag trodde inte det skulle vara sådan skillnad, men det blir mörkt minst en timme tidigare på eftermiddagen jämfört med Göteborg. Men trots att jag nu bott i Stockholm alla årstider är mitt intryck ändå inte så mycket bättre. Det blir ändå ett glas vin till maten ikväll och skål för nästa år någon bättre stans kanske.

Fotbollshöst

Det verkar ha varit en bra fotbollshöst för andrastäder. I både Sverige (IFK Göteborg), Norge (Brann) och nu Ryssland (Zenit) har lag från rikets andra stad lyckats vinna mästerskapet i fotboll efter vad som upplevs som lång väntan (11, 44 respektive 23 år). Läs Metas betraktelse om Brann och Zenit. Han beskriver hur medborgarna i både Bergen och S:t Petersburg upplever sig som annorlunda än resten av landets befolkning, något som är sant även för göteborgare. Och huvudstadsbo som jag blivit framhåller jag ändå att det är något visst med landets andra stad. Jag var oväntat nöjd med IFK:s seger (och Branns, eftersom Fredrik som jag delade kontor med i Oslo lyckades indoktrinera mig), men var också lite glad över att inte längre bo i Göteborg där nog fort all fotbollsyra hade stått mig upp i halsen.

Sen kan jag inte låta bli att fundera över vad det betyder att det enda jag sett i svenska medier om ryska ligan är den blid DN har idag (pappersvarianten) där några Zenit-supportrar försöker riva motståndarlagets målbur. Men fotbollsvåld var väl helgens tema.

Man lär sig nÃ¥got nytt…

Det borde kanske inte förvÃ¥na mig, men jag hade faktiskt aldrig föreställt mig att det fanns astma-inhalatorer för katter. Eller att veterinären skulle tycka att det kunde vara en bra idé för min katt att ha en sÃ¥dan…

Systrar

Jag såg äntligen den ryska filmen systrar igår. Jag köpte dvd:n i S:t Petersburg för över två år sedan. (Jag är usel på att se på film.) Jag har visserligen sett systrar förut, i någon av hörsalarna på humanisten i Göteborg när jag läste ryska där och ämnesgruppen visade film. Men det är flera år sedan, filmen var ganska ny och jag hade aldrig satt min fot i Ryssland. Fast det är ändå samma scener som gör intryck på mig nu: den ständigt närvande melonen, prickskytte på brinnande ljus och bollywoodmusiken (!). Vissa saker blir nog lättare att uppskatta med större kunskaper om Ryssland. Pendeltågens träsitsar och de slitna fasaderna känns bekanta och lite bättre orienterad i rysk populärkultur känner jag nu igen regissören Sergej Bodrov när han dyker upp i filmen.
Systrar
är en hårdkokt, men ändå ganska stillsam film bland det nya Rysslands skurkar och banditer. Huvudpersonen Sveta är 13 år, tränar skytte och vill åka till Tjetjenien som krypskytt. Filmes Ryssland är skitigt och slitet. Jag hade förresten glömt hur snyggt filmad den är.

Minnet av oktober

Det är 90 Ã¥r sen oktoberrevolutionen idag. Som jag skrivit tidigare är det inte längre en allmän helgdag i Ryssland. Kommunisttidens massscener är avveklade. Men firandet är inte helt borta. Det har hÃ¥llits demonstrationer pÃ¥ flera hÃ¥ll i Ryssland. I Moskva firades det pÃ¥ tvÃ¥ sätt rapportrar the Moscow Times. Det hölls en parad för att fira minnet av den parad som hölls 1941, när tyskarna avancerade mot Moskva. AlltsÃ¥ för att fira 66-Ã¥rs jubileet av 24-Ã¥rs jubileet… (Därför tänkte jag det var passande med en bild som markerar 50 Ã¥rs jubileet av 40 Ã¥rs jubileet). Jag vet inte om revolutionsdagen är en dag värld att firas, men det är en dag värd att minnas. Det börjar närma sig tvÃ¥ decennier sen Sovjetunionen föll. Men konsekvensenserna av oktoberrevolutionen är inte över.

Jo, det är ju november

Drog just upp persiennerna – och ångrade mig i samma ögonblick som jag gjort det. Det är en stålgrå morgon utanför fönstret. Det ligger snö på det taket och marken; och det regnar. Jag övervägde att släppa ner persiennerna igen och låtsas som om det var en vackrare värld där ute. Två glädjande insikter slog mig sedan:

  1. Jag köpte ett paraply i förra veckan.
  2. Mitt fönster vetter mot öster. (Och 5-vÃ¥ningshuset med loftgÃ¥ngar som jag ser utanför skulle nästan kunna ligga i Ryssland…)

Var det bättre förr?

Aftonbladet hade i går en artikel om inställningen till politiska system i Ryssland. Där citerar man en undersökning av Levadacentret (som verkar spotta ur sig opinionsundersökningar om de mest skilda ämnen) som bland annat säger att 35% av befolkningen anser att det var bättre på kommunisttiden. Siffrorna kommenteras insiktsfullt av Ebba Sävborg Romare.

De flesta människor jag träffat i Ryssland som var gamla nog att ha ett eget liv före Sovjetunionens fall gjorde ofta jämförelser mellan nu och dÃ¥. Och jämförelserna utföll sällan till nutidens fördel. Men fÃ¥ uttryckte drömmar om att gÃ¥ tillbaka till det som var dÃ¥. Den vanligaste analysen kan summeras upp i följande: ”DÃ¥ hade vi pengar men det fanns inget att köpa, nu finns allt att köpa men vi har inga pengar.”

Min värdinna pratade ibland längtansfullt om sin ungdom dÃ¥ hon kunde unna sig svartahavssemestrar och restaurangbesök, nÃ¥got som var fullständigt otänkbart för hennes dotter. ”Men vet du vad det konstiga är?”, avslutade hon en utläggning en kväll, ”jag vill inte ha den tiden tillbaka.”

Folklig enighet

Det är Rysslands nyaste helgdag idag – den narodnogo edinstva, ungefär nationella enighetsdagen. Den firar en tilldragelse 1612 när Polen-Litauen drevs ut ur Moskva vilket var början pÃ¥ slutet för den stora oredan. Den stora oredan eller smutan inträffade efter Ivan den förskräckliges död 1584. Det hela var en härlig soppa av skakig tronföljd, svaga tsarer, en ”premiärminister” (Boris Godunov) som tog tronen men utmanades av flera (!) falska Dmitrijs – den mördade sonen till Ivan den förskräcklige. Sverige och Polen-Litauen tog tillfället i akt att blanda sig i, men med begränsad framgÃ¥ng. Bilden intill visar den folkliga resningen mot Polen under ledning av Kuzma Minin, köpman frÃ¥n Nizjnyj Novgorod (i 1800-tals tappning av Makovskij). Det hela slutade med att den första Romanov fick tronen.

Vilken dag man egentligen borde fira är förmÃ¥l för viss kontrovers, som inte underlättas av kalenderbyten under Ã¥rhundradena. Dagen instiftades 2005 (men firades fram till 1917) och ersätter den gamla helgdagen 7 november som firade minnet av oktoberrevolutionen. Folkets enighet är nog inte tänkt att tolkas etniskt utan snarare patriotiskt, som enighet mellan alla dem som jag tycker man bör kalla ryssländare (dvs. medborgare i Ryssland och inte bara etniska ryssar). Jag funderar pÃ¥ vad det betyder att man gÃ¥r tillbaka till 1600-talets Ryssland – innan den verkliga imperieexapansionen började. Det är ju mer eller mindre till de förimperiska gränserna som dagens Ryssland tryckts tillbaka, och förlusten av imperiet brukar beskrivas som ett trauma. (Jag fÃ¥r väl Ã¥terkomma om jag lyckas komma pÃ¥ nÃ¥got bra svar…)

Nationella enighetsdagen har beskyllts för att vara ortodox propaganda (det är också en helgondag, för ikonen Gudsmodern från Kazan som kan ses här intill). Men vad värre är (i alla fall i mina ögon) är att dagen har utnyttjats av de starka främlingsfientliga krafterna i Ryssland. De två föregående åren som dagen firats har det hållits stora främlingsfientligar marscher. Och det verkar vara så också i år. (Mer om rasism kan man läsa i Amnestys pressmedelande som skickats ut i samband med nationella enighetesdagen.)

Enligt the Moscow Times har ett stort antal grupper fÃ¥tt tillstÃ¥nd att demonstrera idag och Novaja gazetas flöde är fullt av nyheter om olika evenemang. Inte alla främlingsfientliga; liberala Jabloko hade ett möte pÃ¥ stora torget i Moskva under slagordet ”För folkens vänskap och internationalsim” (Se artikel och foto i Novaja Gazeta). Men tyvärr verkar de främlingsfientliga arrangemangen haft fler deltagare. SÃ¥ kallade ”ryska marscher” hölls över hela Ryssland, med mÃ¥nga deltagere och en del oroligheter, bland annat i S:t Petersburg. (Läs mer i Novaja gazeta här, här och här.)

Tills sist bör det väl konstateras att det stora antalet demonstrationer till trots, är nationella enighetsdagen inte den mest firade dagen i Ryssland. Moscow times avslutar sin artikel med lite statistik:

According to a poll released Friday by the Levada Center, only 23 percent of Russians know the name of the Nov. 4 holiday, up from 8 percent in 2005. Twenty-two percent identified the holiday as the Day of Accord and Reconciliation, the name of the Nov. 7 holiday in the 1990s.

Only 4 percent of the 1,600 people polled nationwide knew that the holiday commemorates the liberation of Moscow from Polish invaders, down from 5 percent in 2005, according to the poll, which had a margin of error of 3 percentage points.